Maratonläsningen är del av en gestaltad inledning i ett pågående projekt, Satsa på dig själv, SAF 1979, som avser att diskutera dagens florerande föreställningar om ”jaget”. Handlingar/yttranden i vardagen såväl som i samhället vilar ofta på olika jagbilder. De kan till exempel förekomma implicit i samtal om skådespelararbete eller i omgivningens debatter om flyktingmottagande. Föreställningarna är vanligen mindre påtagligt synliga än de konkreta yttringarna och handlingssätten. Att uppdaga handlingars mindre påtagligt synliga dimensioner är genomgående i projektet, liksom att granska dem utifrån ett tidsligt perspektiv. Maratonläsningen ingår i ett inledande tidigt skede i projektet som handlar om att skissera föreställningsidén utifrån en första genomförd research. Upprinnelsen till händelsen bygger på delfrågor som: Hur ge en tidsligt komprimerad och extrovert bild av det inledande och avgörande sökandet (researcharbetet) i det konstnärliga arbetet? Och hur gestalta att sökandet också är ovisst, där inget resultat är givet på förhand? Hur hitta ett uttryck som berör temat och som samtidigt ger en bild av sökandeprocessen som i forskning, scenkonstnärligt och annat arbete vanligen är implicit och given när ”verket” väl är ”paketerat”? Frågorna är del av maratonläsningens utformning: Fernando Pessoas Orons bok, skriven 1912–1935, rymmer en rik flora av jagbilder. Författaren framställer tidigt en interaktiv och mångfasetterad jag-bild. Att läsa boken utan förstärkning/mikrofon i en utställningslokal skulle såväl kunna ge en oviss bild av läsningens/textens slutliga meningsskapande som en extrovert och tidsligt komprimerad bild av sökandeprocessen. Läsningens meddelanden som berör temat uppdagas först om besökaren handlar aktivt, det vill säga sätter sig ner och lyssnar på texten som kretsar kring jaget och upplevelsen av världen. Eventuella resultat av sökandet efter jagbilder i Pessoas bok kvarstår ovissa för såväl lyssnaren och läsaren. Den glimt av arbetets fortsättning som besökaren delges är de lappar läsaren lägger in som markeringar i boken var gång beskrivningar av jagbilder framträder. Slutligen är det från början till slut oklart för läsaren själv om det är möjligt att fysiskt genomföra läsningen under de långa passen, totalt 16 timmar. När de sexton timmarna går mot sitt slut är 43 lappar instuckna på de dryga 300 sidorna. Situationen och texten bakom markeringarna överförs till nästa delundersökning. Liksom frågan om situationens bilder av lyssnaren/ läsarens/jagets begränsningar, det pågående sökandet och dess ännu ovissa slutpunkt.