Kunskapsorganisation, materialitet, sökbarhet och erbjuden läsväg i OBSERVATIONES JURIS PRACTICÆ (1674) och Then Swenska Lagfarenheetz Spegel (1676)

Abstract

På 1670-talet utkommer de två första svenskspråkiga handböckerna i juridik, vilka är avsedda för läsare som saknar universitetsutbildning i juridik men som behöver kunna hantera olika juridiskt reglerade situationer i praktiken, främst i domstolars arbete. Författarna, Clas Rålamb och Claudius Kloot, antar därmed tre utmaningar: de ska skriva om ett fackområde för icke-fackmän, de ska skriva på svenska och de ska skriva en typ av text som saknar direkta förebilder på svenska. De båda handböckerna är de första representanterna för en genre som vi kallar juridisk handbok för icke-fackmän på svenska. Hittills har Rålambs OBSERVATIONES JURIS PRACTICÆ. Thet är/ Åthskillige Påminnelser vthi Rättegångs Saker […] (1674, versaler i originalet) och Kloots Then Swenska Lagfarenheetz Spegel Vthi Fyra Böcker fördeelt och beskrefwen aff CLAUDIO Kloot […] (1676, versaler i originalet) enbart uppmärksammats av rättshistoriker. Handböckerna är dock är minst lika intressanta ur språkvetenskapliga perspektiv. I den här rapporten redovisar vi en huvudsakligen kvalitativ textvetenskaplig studie med sociosemiotiska och diskursanalytiska utgångspunkter. Syftet är dels att klarlägga hur Clas Rålamb och Claudius Kloot organiserar den kunskap som de vill att deras läsare ska kunna ta del av, hur de gör handböckerna som helheter sökbara för läsarna och hur de gör för att erbjuda läsarna olika läsvägar inom handböckerna, dels att försöka förklara varför Rålamb och Kloot utformar sina respektive handböcker som de faktiskt gör. För att klarlägga hur Rålamb och Kloot går till väga genomför vi också en delstudie av handböckernas materiella egenskaper – deras materialitet. Undersökningen av hur Rålamb och Kloot gör visar att de båda handböckerna uppvisar ett antal likheter i fråga om kunskapsorganisation, materialitet, sökbarhet och erbjuden läsväg samt vissa skillnader i fråga om dessa övergripande jämförelsepunkter. Mer framträdande skillnader mellan handböckerna gäller dels hur författarna till dem framställer sig själva, vilka tänkta läsare som de identifierar, vilka mål som författarna kan tänkas ha med sina handböcker och vilka läsmål som läsningen av böckerna ska kunna uppfylla, dels vilka läsvägar som författarna erbjuder sina tänkta läsare på lokal nivå i handböckerna. För att försöka förklara varför Rålamb och Kloot väljer de lösningar som de gör, diskuteras resultaten även ur två kontextuella perspektiv: användningen av latin och/eller svenska inom juridikens område på 1600- och 1700-talet respektive användningen av de båda språken inom olika fackområden ur ett mer generellt perspektiv under de två århundradena. Därtill utnyttjas tidigare forskning om juridiskt språk och genrer för att försöka förklara resultaten. Rapporten avslutas med en summering av resultaten och förslag på fortsatt forskning. Dessa gäller dels Rålambs och Kloots handböcker i deras samtid, dels handböckerna och den fortsatta utvecklingen av den genre som vi kallar juridisk handbok för icke-fackmän på svenska.