IFRS 13 och nationella skillnader angående värderingsprecision för förvaltningsfastigheter

Abstract

Bakgrund och frågor: När IFRS implementerades i EU 2005 ändrades spelplanen för koncernredovisning och en specifik standard för fastighetsbolag, IAS 40 Investment Property, gav samtliga fastighetsbolag möjligheten att värdera sina förvaltningsfastigheter enligt verkligt värde snarare än enligt anskaffningsvärde. De redovisningsmässiga effekterna av IAS 40 efter dess införande möttes av ett blandat mottagande och kritik lyftes fram om bland annat svårigheten i att jämföra bolag med olika grundantaganden för sina värderingar och problem kring informationsasymmetri. År 2013 började en ny standard gälla, IFRS 13 Fair value measurement, som tagits fram för att tydliggöra och definiera vad som mer exakt gäller vid värdering till verkligt värde. Redovisningen i EU:s olika medlemsstater vilar emellertid på olika traditioner och gemensam lagstiftning kan ej antas vara fullt ut harmoniserad i praktiken. Syfte och avgränsningar: Syftet med studien är att redogöra för olika synsätt kring värdering till verkligt värde samt undersöka om redovisade verkliga värden skiljer sig från marknadsvärden på förvaltningsfastigheter mellan fastighetsbolag i länderna Sverige, Tyskland och Storbritannien. Vi vill även undersöka om IFRS haft någon harmoniserande inverkan på värderingsprecisionen mellan länderna. Vårt urval av data kommer från fem fastighetsbolag från respektive land under en fyraårsperiod 2011- 2014. Metod: Vår studie är kvantitativ och inga specifika antaganden om förväntade utfall görs utan studien är explorativ till sin natur. Frågeställningar och problemformulering utreds genom en kvalitativ analys bestående av olika statistiska tester. Resultat och slutsats: Nationella skillnader i värderingsprecision existerar och från vårt urval är det brittiska bolag som sticker ut i förhållande till de svenska och tyska. De brittiska ligger närmre marknadsvärdet i sina värderingar vilket är intressant mot bakgrund av just Storbritannien som typexempel för anglosaxisk redovisningstradition. Det är dock svårt att dra slutsatser om IFRS 13 och dess inverkan på en redovisningsmässig harmonisering av värderingsprecisionen.