“Men oj jag kanske är det där barnet dom pratar om nu”

Abstract

våld i nära relationer, stigma Våld i nära relationer har gått från att vara ett icke-problem till att idag officiellt adresseras där socialnämnden har ett särskilt ansvar för att erbjuda stöd och hjälp till utsatta. Socionomutbildningen bör därför förbereda studenterna för att i sitt kommande arbete, oavsett arbetsplats, kunna möta och stötta våldsutsatta. I vår studie har vi utforskat hur våldstemat behandlas under utbildningen, utifrån tidigare våldsutsatta studenters perspektiv. Djupintervjuer med sex socionomstudenter som själva varit utsatta för våld i nära relationer har utförts och analyserats utifrån en teoretisk utgångspunkt ur symbolisk interaktionism och stigma. De intervjuade studenterna läser på skilda terminer på socionomutbildningen vid Göteborgs Universitet. I intervjuerna har studenterna givit uttryck för vilka emotioner som uppkommit i samband med studiet av våld som tema, och hur dessa emotioner och studiesituationer hanterats. Vårt resultat tyder på att våldsstudierna kan väcka negativa emotioner så som ilska, sorg och skam hos studenterna. Det framkommer en oro för att avslöjad, bli stigmatiserad och betraktad som oprofessionell. För att förhålla sig till de studiesituationer där våld berörts framkom två övergripande strategier: motstånd och anpassning. Dessa strategier tillämpas genom att tala eller inte tala om sin egen våldutsatthet vid studiesituationer och/eller med klasskamrater. Det framkommer ett komplext samband mellan stigma och våldsutsatthet, vilket studenterna behöver förhålla sig till vid valet av strategi. Intervjupersonerna pekar på ett behov av att utveckla socionomutbildningens behandling av våldstemat efter våldsutsatta studenters behov av stöd. Detta för vidare kunna utveckla ett professionellt förhållningssätt. Genom att under utbildningen synliggöra våldsutsatthet som en utbredd företeelse, även bland socionomer, och erfarenheter av detta som en potentiell tillgång för det kommande arbetet menar vi att stigmatiseringen av gruppen skulle kunna minska.