Gentrifiering i stadsdelen Gamlestaden i Göteborg - Upprustning som ett stadspolitiskt verktyg

Abstract

Upprustningsprocesser har i tidigare forskning visat sig orsaka konsekvenser såsom bortträning bland ursprungsinvånarna. En detaljplan antogs av kommunfullmäktige år 2006 i syfte att göra förändringar i stadsdelen Gamlestaden i Göteborg. Syftet med uppsatsen är att undersöka om upprustningen i Gamlestaden används som ett stadspolitiskt verktyg av involverade aktörer för att uppnå ekonomiska fördelar och höja statusen i området. Faktorer bakom upprustningsprocessen har studerats samt hur medborgardialogen förts för att se hur man har förhållit sig till effekter som gentrifiering kan innebära. De analysverktyg som används är teorin om ett stadspolitiskt verktyg, teorin om en socialt blandad stad samt revanchist- och emancipatorydiskursen. För att uppnå syftet har empiri insamlats från intervjuer med politiker, en utvecklingschef samt företagare och boende i Gamlestaden. Resultatet av studien visar att den vanligaste ekonomiska faktorn man nämner bakom upprustningen är att förtäta Göteborgs stad och att det finns en social faktor som innebär att man vill åstadkomma en social blandstad i Gamlestaden. Utifrån detta konstateras att politiker och tjänstemän använder upprustningen medvetet och omedvetet som ett stadspolitiskt verktyg. Nyskapande resultat i studien är att de som använder upprustningen omedvetet och anser att medborgardialogen fungerat bra under processen förespråkar den positiva emancipatorydiskursen och de som använder upprustningen medvetet och ser brister i medborgardialogen förespråkar den negativa revanchistdiskursen.