| dc.description.abstract | I gymnasieskolans svenskämne sker ofta grammatikundervisningen isolerat, som ett enskilt moment som skall bockas av från det centrala innehållet i läroplanen. En sådan undervisning har i forskning visat sig vara tämligen meningslös om syftet är att bidra till att eleverna skall utveckla sitt språk. I föreliggande examensuppsats prövas ett undervisningssätt där grammatiken integreras i en skönlitterär kontext i vilken de undervisade eleverna också skriver egna texter och prövar olika sätt att bearbeta och förändra texter. Syftet är att undersöka huruvida en sådan metod kan bidra till elevers språkutveckling, användning av grammatisk terminologi och till metaspråklig förståelse. I undersökningen analyseras gymnasieelevers ändringar i en kort berättande text. Eleverna samtalar dessutom om sina ändringar i mindre grupper och i dessa samtal analyseras elevernas metaspråkliga förståelse.
Internationell forskning har visat att grammatikundervisning som bedrivs i ett sammanhang där eleverna också själva får använda, experimentera och tala om språket kan utveckla elevers skrivförmåga och metaspråkliga förståelse (Fearn & Farnan 2007; Myhill, Jones, Lines & Watson 2012; Jones & Chen 2016).
I studien prövas ett lektionsupplägg på åtta lektioner som sträcker sig över fem veckor. Eleverna går andra året på ett studieförberedande gymnasieprogram och i undervisningen behandlas både skönlitterära och grammatiska element i berättande texter. I elevernas texter och samtal undersöks sedan deras förändringar av och diskussion om berättarperspektiv, tempus, rak ordföljd och utbyggda nominalfraser.
Resultaten tyder på att elevernas texter har påverkats i viss mån av undervisningen. I samtalen används flera av de termer som varit del i undervisningen och eleverna visar en grundläggande metaspråklig förståelse som innebär att de kan identifiera och benämna vissa språkliga element i texterna. Dock är det få elever som i samtalen uppvisar en avancerad metaspråklig förståelse där de di | sv |
