Digitala verktyg och undervisning i samhällskunskap

Abstract

Dagens samhälle präglas allt mer av digitalisering och olika digitala verktyg används inom många av samhällets områden, däribland skolan. Det har blivit allt vanligare med satsningar på 1:1, en dator till varje elev, inte minst på svenska gymnasieskolor. I samband med en utredning gällande en nationell IT-strategi för den svenska skolan konstaterades att det idag till stor del saknas forskning inom området digitalisering och undervisning. Samtidigt finns teorier och modeller för hur teknik och digitala verktyg kan och bör användas. Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur digitala verktyg och 1:1 kan ha påverkat undervisning i samhällskunskap på gymnasiet. Arbetet har inte syftat till att dra några generella slutsatser gällande samtliga lärare i samhällskunskap på gymnasiet, utan snarare att skapa en bättre förståelse för hur digitala verktyg utifrån befintliga teorier och modeller praktiskt kan komma till uttryck och påverka undervisningen.

Metod och material består av intervjuer med åtta lärare i samhällskunskap på gymnasiet. De teorier som har använts för analys av resultatet är SAMR och TPACK, vilka omfattar olika nivåer för hur teknik kan användas samt bakomliggande kunskaper och kompetenser för att skapa goda strategier för undervisning. Resultatet och analysen av studien visar att de olika lärarnas undervisning främst har förändrats i form av ersättning, effektivisering eller modifiering. Att tala om en omdefiniering tycks däremot svårare. Såväl intresse som vilja att arbeta mer eller mindre med digitala verktyg varierar, men efterfrågan på vidare fortbildning för att öka kunskapen och kompetensen kring arbetet med digitala verktyg tycks vara stor.