| dc.description.abstract | Abstract
Syfte: Studien avser att undersöka hur Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) studiepaket om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF (2016) kan leda till ökad kunskap och förståelse hos personalen i mötet med elever som inte passar in i skolans mall. Detta gjordes genom frågeställningarna; Hur beskriver pedagogerna att formen, kollegial handledning utifrån SPSM:s studiepaket-NPF, ledda av en specialpedagog, lett till ökad kompetens och förståelse för olika behov runt NPF och liknande svårigheter? Hur beskriver pedagogerna att innehållet i studiepaketet påverkat eller kommer att påverka bemötande och förhållningssätt? Om studiepaketet lett till ökade kunskaper och förståelse, hur beskriver pedagogerna att det visar sig i undervisning och i vardagsarbetet med eleverna? Om inte studiepaketet lett till ökade kunskaper och förståelse, vad behöver pedagogerna istället?
Teori: Studiens praxisnära inriktning i form av kollegialt lärande, gjorde det sociokulturella perspektivet till ett naturligt val för min teoretiska referensram, genom dess fokus på lärande och kommunikativa processer. Det är genom deltagande i kommunikation som individen möter och kan ta till sig nya sätt att tänka, resonera och handla. (Säljö, 2014). Analys och tolkningar har gjort i ljuset av ett sociokulturellt perspektiv, där även det specialpedagogiska relationella perspektivet återspeglats.
Metod: Studien kan betecknas som explorativ med en ansats inspirerad utifrån etnografisk metodologi, med mig själv som deltagande observatör. Själva förfarandet kan ses som en intervention, vilken pågick under sex månader på en F-6 skola med dess pedagoger. Studien är till största delen kvalitativ, med data som skapats i form av fältanteckningar under fem tillfällen av fokusgruppträffar i form av kollegial handledning. Därefter har deltagarnas beskrivningar av interventionen fångats upp genom fokusgruppintervjuer som spelats in och analyserats. Kvantitativa inslag som enkätfrågor utifr | sv |
