FASTIGHETSNÄRA INSAMLING (FNI) I MÖLNDAL Ett elektoralt förankrat beslut?

Abstract

För att ställa om till ett hållbart samhälle krävs det stora åtgärder. Ett stort problem står dock i vägen för denna omställning: få personer är beredda att frivilligt ändra sina vanor och beteenden för att leva ett hållbart liv med minsta möjliga miljöpåverkan. Forskning kring demokratiers förmåga att bedriva effektiv miljöpolitik visar på svårigheterna att genomföra kostsamma, styrande miljöpolicys då dessa oftast inte stöds av majoriteten av medborgarna. Ändå införs det miljöpolicys som påverkar människors beteende i en mer miljövänlig riktning i demokratier. Hur går detta till? Denna uppsats syftar till att utreda om denna styrning av medborgarnas beteende sker inom ramarna för valdemokratins kärnmekanismer. Kärnmekanismerna är Mansbridges (2003) normativa teorier om hur valdemokratier bör fungera: antingen berättar politikerna vilka beslut de tänker genomföra innan valet eller så genomför politikerna sina beslut, och kommunicerar ut detta efteråt och inför nästkommande val. För att pröva dessa teorier undersöks införandet av ”Fastighetsnära insamling” (FNI), en beteendestyrande policy som syftar till att få medborgarna i Mölndals stad att källsortera sitt avfall. Det empiriska materialet i form av valmanifest, tidningsartiklar och partiernas hemsidor analyseras med hjälp av ett analysverktyg baserat på kriterier för valdemokratins kärnmekanismer. Resultatet visar att FNI inte var ett vallöfte innan det infördes men att det kommunicerats ut av partierna i samband med beslutet och inför nästkommande kommunalval. Studiens slutsatser är att den offentliga styrning som Fastighetsnära insamling innebär kan anses ha införts inom ramarna för valdemokratins mekanismer men visar också stöd för konflikten mellan demokrati och miljö.