Anestesisjuksköterskans intraoperativa övervakning och bedömning

Abstract

Bakgrund: En stor del av anestesisjuksköterskans uppgift är att övervaka en patient som undergår generell anestesi och analysera övervakningsparametrarna för att säkerställa att patienten befinner sig i ett lämpligt anestesidjup och är adekvat smärtlindrad. Bedömningen är komplicerad då de olika tecknen kan bero på flera saker och felbedömningar kan ge allvarliga konsekvenser. Eftersom intraoperativ övervakning och läkemedel inom anestesi har utvecklats i stor omfattning de senaste tio åren, var det särskilt aktuellt att genomföra en studie som beskriver hur anestesisjuksköterskan utför övervakning av patienter i generell anestesi.

Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans övervakning och bedömning av patienter under generell anestesi med fokus på analgesi och anestesidjup.

Metod: Semistrukturerade intervjuer har genomförts med åtta anestesisjuksköterskor på operationsavdelningar på två sjukhus i Västsverige. Resultat: Analysen har resulterat i två huvudkategorier. Första huvudkategorin innefattar bedömningen av patienten och har underkategorierna: utgångsvärden, kliniska tecken, mätvärden från monitorer och unika reaktioner. Andra huvudkategorin innehåller andra faktorer av betydelse för en sammantagen bedömning med underkategorierna: intuition mynnat från erfarenhet, ansvarskänsla, strukturer och riktlinjer, anestesiläkemedels effekt och ingreppets art. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna övervakar och bedömer all tillgänglig teknisk och klinisk information om och från patienten och bildar en helhetsbild för att bedöma sömndjup och smärta. Resultatet har stora likheter med tidigare forskning. Anestesisjuksköterskorna ansåg det som deras ansvar att representera och skydda patienten samt utföra omvårdnadsåtgärder utifrån patientens unika utgångspunkt. Yrkeserfarenhet som bygger upp intuition och utvecklar klinisk blick, en slags narkoskonst, återkom som en central del av bedömningen, medan teknisk monitorering ansågs som ett viktigt komplement till helhetsbedömningen. Background: A key part of the nurse anesthetist’s task is to monitor a patient undergoing general anesthesia, and to analyze the monitored parameters to ensure that the patient is in a appropriate depth of anesthesia and have acceptable pain relief. Since intraoperative monitoring and anesthetic drugs have developed immensely during the last decade, we found it particularly important to conduct a study describing how the nurse anesthetist implement intraoperative monitoring and assessment. Aim: The aim was to describe nurse anesthetists’ monitoring and assessment of patients undergoing general anesthesia, focusing on analgesia and depth of anesthesia. Method: Semi-structured interviews with eight nurse anesthetists in two hospitals in western Sweden. Results: The analysis resulted in two main categories. The first main category includes what the nurse anesthetist assess about the patient, with subcategories: baseline condition, clinical signs, measured values from monitors, and unique reactions. The second main category include other factors of importance for an overall assessment, with the subcategories: intuition developed from experience, sense of responsibility, structured approach and guidelines, effects of anesthetic drugs and type of surgery. Conclusion: Nurse anesthetists monitor and assess all the available technical and clinical information about and from the patient, and form an overall picture to assess depth of anesthesia and pain, and the results have similarities with earlier research. Nurse anesthetists considered it to be their responsibility to represent and protect the patient and to perform nursing while taking the patients unique condition in consideration. Professional experience leading to developing a sense of intuition, a kind of anesthetic work of art and a clinical gaze continue to emerge as a major part of the assessment, meanwhile the technical monitoring was considered an important complementary input to the overall picture.