Traditionellt eller digitalt? En studie om bildämnets innehåll vad gäller traditionell och digital karaktär.

Abstract

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vad bildlärare anser om de digitala och traditionella teknikerna i sitt ämne. Vilken plats har dessa? Går det att kombinera de båda, och vad skulle nyttan vara med det? Vilka för- & nackdelar finns det med respektive arbetssätt? Har traditionella tekniker något värde för eleverna och finns det risker med att helt överge dessa? I min undersökning har jag använt mig av kvalitativ intervju i mina möten med sex bildlärare. Resultaten visar utifrån mina intervjuer att bildlärare tycker att de digitala teknikerna är utvecklande och breddande för ämnet. Men samtidigt finns en stark modernitetsdiskurs i skolan och samhället i stort och att gå emot den är riskabelt och svårt. Man riskerar att bli kallad ”en mossig lärare”. De som har invändningar mot digitaliseringen passar sig nog för att ge uttryck för detta. En diskurs är det sätt vi kan tala om någonting inom ett, av vissa ramar, angivet område. Här avser jag med modernitetsdiskurs att vi i samhället talar om all teknologisk utveckling som enbart positiv. De invändningar som ändå finns mot de digitala teknikerna är att eleverna blir splittrade och stressade av att hela tiden titta på sociala medier samtidigt som de arbetar med sina uppgifter. Detta inverkar negativt både på välbefinnandet och skolarbetet. De traditionella teknikerna ses som grunden för fortsatt bildarbete och därmed som viktiga. De kan också ge en känsla för olika sammanhang. Kombinerade ger dessa två tekniker en större variationsbredd till bildämnet, vilket är bra för lärandet. Dock finns det andra problem med det digitala; det är dyrt att köpa in och hålla sig uppdaterad och skillnaderna mellan skolorna är ibland stora vilket leder till en orättvis situation. Det är inte alltid att lärare får fortbildning i det digitala och därmed kan de inte undervisa på ett effektivt sätt.