Projektet ”Form Follows Fiction” utgår från den fiktiva entomologen och konstnären/formgivaren Milka Havels 1571-1631 liv och verksamhet. Utställningen The Face of God är en del av detta arbete. Arbetet är utfört av en projektgrupp på 7 personer under ledning av Johnny Friberg. Ytterligare ett antal konstnärer/formgivare/författare har också bidragit med material till olika delar av projektet. Jag ansvarade för utställningens ljud-design. När jag kom in i projektet var arbetet i full gång: - det fanns en planerad utställning med ett utarbetat koncept/narrativ - flera artefakter till utställningen var färdigställda eller under produktion Frågan till mig var om jag kunde ta fram ett antal ljud för utställningen: - ett stämningsskapande ljud, en klingande identitet för utställningen (Entrén) - ett ljud för att simulera en situation där man lyssnar på ett bi-samhälle (Meditationsstolen) - två lösningar för att förstärka illusionen av autentiska situationer (Tratten, Kläckningskuporna) En aspekt som blev viktig för mig att förhålla mig till i det här projektet är förhållandet mellan det klingande materialet och lyssnarens förväntningar. Det vill säga: det autentiska upplevs inte alltid som verkligt. Detta blev i synnerhet viktigt i de ljud som jag tog fram för Tratten och Kläckningskuporna. Min metod blev att prova ett stort antal olika ljud på mina kolleger för att på så vis vaska fram ett ljud som även de upplevde som autentiskt i förhållande till det formgivna objektet. En annan aspekt av arbetet med Tratten och Kläckningskuporna: för att behålla illusionen behövde all ljudteknik vara helt dold. Detta var en teknisk och akustisk utmaning som vi löste genom att använda kontakt-högtalare som monterades direkt på dolda platser i artefakterna, och/eller ”hjälp”-material som monterades in i artefakterna. Detta var på samma gång en möjlighet som en begränsning: genom att artefakterna i sig fungerar som högtalare förstärktes illusionen, å andra minskade också det klangliga spannet, materialet färgade ljudet. När det gällde Entrén samt Meditationsstolen var de tekniska förutsättningarna mer traditionella, jag kunde här arbeta med vanliga högtalarelement. I Meditationsstolen monterades dessa i hjälmen (som ett par hörlurar), i Entrén använde vi takhögtalare. I Meditationsstolen var förutsättningarna för ljudgestaltningen given eftersom vi inte kunde ha ett levande bisamhälle i utställningen: jag gjorde en inspelning av ett bisamhälle, och måstrade denna för att skapa ett så massivt uttryck som möjligt. I Entrén hade jag lite mer fria händer för en gestaltning: jag valde att skapa ett avlägset, intensivt surrande, ur vilken en enskild insekt då och då bryter sig ur för att komma närmre besökarna, ett sätt att hälsa välkommen. (Till denna dokumentation bifogas ljudexempel på Meditationsstolen och Entrén. Ljuden till Tratten och Kläckningskuporna bifogas inte, det ljudmaterialet kan inte göras rättvisa utan att få klinga genom sina respektive objekt.)