Plötsligt infinner sig en oro är ett tvärvetenskapligt och tvärkonstnärligt projekt som intresserar sig för paus och tystnad i musikaliska och poetiska förlopp. Är det möjligt att undersöka musiken och poesin från en ambulerande, skiftande, plats? En utsiktspunkt som ibland är placerad inne i den konstnärliga processen och skapandet, men som också kan kliva ut ur denna position för att betrakta klangerna, texterna och platserna från utsidan. Denna rörliga, dubbla position är en ”målsättning” i detta arbete. En ”riktlinje”. En ”optik” som kan uppfatta också det latenta. Våra sinnen är inte med nödvändighet separerade. Ett mellanrum är en paus. Och, som Susan Howe skriver i The Birth-Mark: ”Letters are sounds we see”. I ”Experimentell musik” hävdar John Cage: ”Det finns inte något sådant som en tom rymd eller tom tid. Det finns alltid något att se, något att höra.” Härmed har vi lokaliserat några för detta arbete viktiga utgångspunkter. Detta arbete kommer i form av text, ljud och bild diskutera pausen, tystnaden och mellanrummet i poetiska och musikaliska förlopp och också – i en samtidig rörelse – försöka spegla och bryta dessa med och mot en motsvarande, men delvis sekundär, diskussion om jämförbara, ”tomma” platser i olika stadsmiljöer. Det rumsliga uppträder på så vis som en jämförelsegrund för de tidsliga, poetiska såväl som musikaliska, förlopp detta projekt i första hand fokuserar på. Paus är ett avbrott i tid. Tystnad bestäms av en (nästan) total frånvaro av ljud. Och ett mellanrum är ett substantiv som kastar sitt förklarande ljus över ett mellanliggande fritt utrymme. I detta arbete har vi försökt bestämma, fixera men också tänja på, och böja dessa och några andra för oss besläktade begrepp. Ett grafiskt mellanrum i exempelvis en versrad signalerar ”avbrott i talflödet”, det vill säga tystnad. Det vill säga ett annat slags ljudande. Samtidigt kan dessa ”tomma platser” i olika konstnärliga gestaltningar uppfyllas av latenta möjligheter, av andra klanger och meningar, av ett kritiskt, reflexivt, diskuterande gods. Pausen kan ifrågasätta och bryta av ett allteftersom dominerande flöde. Mellanrummet kan ge plats – skapa resonans – åt frågor och åt val. I en nästan total frånvaro av ljud kan andra, förborgade röster, läten och uppenbarelseformer göra sig hörda. Det är sådana dessa tre essäer – spatserturer – velat i såväl diskursiv som gestaltad form locka fram och diskutera. Vrida och vända på.