En essä som utgår från en konkret situation som utspelar sig på ett tunnelbanetåg i Toronto. Två bröder pratar med varandra, ett samtal som eskalerar i ett bråk som avslutas i tystnad genom att bröderna uppmärksammar medpassagerarnas intensiva uppmärksamhet på dem själva. Uppmärksamheten från de andra, som också är internaliserade, uppenbarar diskrepansen mellan språkets ljud och de bråkandes kroppar. Essän håller sig dramaturgiskt och narrativt till denna händelse, samtidigt som den hämtar in referenser från teoretiker.