| art.description.project | Jag bjöds in att delta i ett projekt som kallades Viskleken. Projektet utgick från ett verk i Nordiska Akvarellmuséets samlingar och pågick som en stafett i Thordénrummet på övre plan under våren 2017.
Ett foto på ett av verken i muséets samlingar skickades via mail till den första deltagaren som fick en vecka på sig att skapa sin egen tolkning av det.
En foto-, lm-, text-, eller ljud l mailades tillbaka till museet. Tolkningen presenterades vid konstverket samt mailades i sin tur vidare till nästa deltagare som fick fortsätta tolkningsprocessen. Viskleken pågick under flera veckor och varje ny tolkning baserades på den föregående.
Jag var nummer fem i skaran och fick en bild och en kort text som jag skulle göra ett svar på. På bilden såg jag tågvirke och vatten och texten handlade om hantverk och en fråga om vi genom dagens stressade samhälle gått miste om något väsentligt som handarbete och knåpande med rigg och segel rymmer. Jag fick min uppgift samtidigt som jag var på en konferens om konstnärlig forskning i Johannesburg i Sydafrika och bar med mig frågan om handarbete under hela konferensen. Konferensen handlade om hur forskare inom olika konstformer kan redovisa och kommunicera sina resultat. Hur ser forskning ut inom konsten? Går det att anamma de akademiska formerna för att redovisa konstnärlig forskning?
Hela konferensen slutade med att vi med inspiration från Mick Wilsons forskningsprojekt, skulle laga mat åt varandra. Jag hamnade i korvgruppen. Vi som samarbetade i korvgruppen kom från helt olika delar av världen och från helt olika konstuttryck. Ingen av oss hade gjort korv förut, men genom kroppsspråk och görande uppfann vi ett samspel. Bara på den lilla stunden vi gjprde korv tillsammans blev det tydligt att orden inte var centrala i denna process. Istället kom görandet, rytmen, lyhördheten, materialet och trögheten i verktygen i centrum och fick oss att kommunicera på ett sätt som kändes välbekant utifrån min egen filmiska praktik. Det är så tydligt när de thänder att detta sker inte utan reflektion. Reflektionen och analysen ligger i görandet, i prövandet som oundvikligen ryms inom en process där något blir till för första gången. Just där, i korvandet, där fanns ögonblicket jag rapporterade till Viskleken.
Jag blev inbjuden till Viskleken eftersom jag haft samarbetat med Nordiska Akvarellmuséet under de senaste åren. | sv |
