Verket Arkiverat under T kretsar kring frågor om samlande, kategorisering och kartläggning – men också kring en idé om att utmana makten och ordningen genom att dra sig tillbaka. Vad visas återkommande i bild och text och vilka berättelser rör sig utanför och i tomrummen? I några av mina senaste verk har jag intresserat mig för samlande. I Konversation med I (2016), som utgick från samlaren I, lyftes det fram som en motståndshandling; ett ställningstagande mot normer om värde och skönhet, men också som en rituell strategi för att upphäva ett underläge eller hejda tidens framfart. Arkiverat under I vidareutvecklar dessa idéer, men här är det snarare de sammankopplade tecknen i arkivet som tillsammans kan urskiljas som motståndsakter; företeelser eller beteenden som avviker från gängse föreställningar om hur saker och ting är eller bör vara. I Arkiverat under T kombinerar jag tidningsurklipp och notiser med egna texter och fotografier, ärvda bilder, böcker och hänvisningar till böcker. Startpunkten för arkivet är den avlidne Doktor K, men liksom i de tidigare projekten Konversation med I och Nagoya Notebook luckras gränserna upp mellan olika röster, kroppar, platser och tider. Genom korskopplingar och referenser avtecknas berättelser om tyst motstånd, om hur normer formas och bryts, om strävan efter kartläggning och kontroll men även om tillfällen då dessa överenskommelser sätts ur spel. Arkivet iscensätter en alternativ/parallell kartläggning där urvalet belyser oväntade samband och nya möjligheter i allt från tryckfel till avsiktliga mellanrum. Hur hänger sättet vi ser på bilder samman med vår föreställning om verkligheten – och vad händer när vi skiftar fokus? I versionen av verket som visades på Krets refererade jag rumsligt på ett par sätt till museets och arkivets estetik och språk. Verkets olika delar fanns placerade i montrar för att föra tankarna till ett tillfälligt, men också laddat urval. Att det liksom i ett museum var ett urval som skulle kunnat se annorlunda ut, men att museet i sig samtidigt ger ett visst urval en tyngd och ett slags grundläggande berättigande. I galleriets fönster fanns en skylt eller ett uppförstorat arkivkort med verkets titel. Under titeln fanns en rad nyckelord som kategoriserade utställningens innehåll. Rummets innehåll skulle därmed kunna läsas som ett mer fullständigt, om än okonventionellt, arkiv under bokstaven T. I verkets mer litterära narrativ finns kopplingar till essän. Flera texter i verket refererar av olika skäl till författare som utvecklat essäformen i sitt skrivande, exempelvis Solnit och Barthes. De har även varit närvarande i processen som förebilder när det gäller att via associationer och korskopplingar binda ihop de olika delarna i verket. Arkiverat under T skulle med andra ord kunna läsas och förstås som en fragmenterad essä. I essäformen finns också en inbyggd inbjudan till läsaren att fylla i och fortsätta det påbörjade tänkandet som understryker verkets syfte. Efter att ha färdigställt utställningsversionen ser jag att en intressant och naturlig fortsättning i processen vore att presentera en mer omfattande version av verket i bokform.