FÖREKOMST AV SKADEPREVENTIV TRÄNING INOM SVENSK UNGDOMSFOTBOLL En enkätstudie med tränare för U17-lag på pojksidan

Abstract

Bakgrund: Syfte: Fotbollsspelare upp till 17 års ålder har identifierats som en målgrupp för skadeförebyggande träning. Skadeincidensen hos elitpojkspelare i Sverige är nästan lika hög som hos seniorspelare. Skadeförebyggande träning ur olika perspektiv har undersökts i hög grad på flicksidan men är inte lika väl studerat hos pojkspelare. Graden av implementering varierar stort i tidigare studier. Syftet med studien var att undersöka förekomsten av skadeförebyggande träning för nedre extremitet i pojkfotbollslag inom de högsta divisionerna för 17-åringar i Sverige. Metod: En kvantitativ studiedesign där en webbaserad enkät användes för datainsamling. En representant från vardera lagen i de sju högsta U17-serierna på pojksidan i Sverige säsongen 2017 bjöds in att delta i studien. Resultatet analyserades med chi2 -test samt Spearman’s korrelationskoefficient. Signifikansnivån var 0,05. Resultat: Konklusion: Enkäten skickades ut till 84 personer, svarsfrekvensen blev 67 %. Skadeförebyggande träning tillämpades av 89,3 % av tränarna. Ett signifikant samband hittades mellan total träningstid och andelen skadeförebyggande träning under säsong (r=0,474) och försäsong (r=0,554). Andelen skadeförebyggande påverkades av medicinsk utbildning hos tränarna (säsong p=0,052, försäsong p=0,01), tränarnas sysselsättningsgrad i klubben (säsong p=0,042, försäsong p=0,083) och om laget hade tillgång till specifika yrkesgrupper (säsong p=0,04, försäsong p=0,02). Majoriteten av tränarna för svenska U17-lag på pojksidan använder egna, generella skadeförebyggande uppvärmningsprogram som inkluderar flera olika träningsformer. Total träningstid/vecka, medicinsk utbildning hos tränarna, tränarnas sysselsättningsgrad i klubben samt lagets tillgång till specifika yrkesgrupper tycks påverka implementeringen.