ATT FÖREBYGGA VÅLDSBEJAKANDE EXTREMISM. En kritisk analys av det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism i Sverige

Abstract

Denna uppsats analyserar det svenska förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism och radikalisering utifrån Foucaults koncept governmentalitet och Mitchell Deans (2010) ”analytics of government”, ett ramverk för att analysera praktikregimer. Syftet med analysen är att visa hur praktikregimen är organiserad, hur problemet beskrivs samt hur kunskaperna om radikalisering möjliggör och legitimerar vissa former av styrning och identiteter och omöjliggör andra. Analysen visar att praktikregimen i Sverige fortfarande är i sin linda och att den styrs relativt informellt genom samverkan och kunskap- och informationsdelning mellan praktikregimens olika aktörer. I praktikregimen problematiseras våldsbejakande extremism då det anses hota demokratin och de värderingar den bygger på. Radikalisering ses som en process som individer eller grupper går igenom innan de blir våldsbejakande, en process som går att upptäcka om samhället är uppmärksamt på tecken på radikalisering. Denna syn på radikalisering möjliggör och legitimerar styrning av individer eller grupper som i radikaliseringsdiskursen tillskrivs potentiellt våldsbejakande framtider. Analysen finner att denna kunskapsgrund för intervention är epistemologiskt begränsad och att den i värsta fall kan göra arbetet kontraproduktivt, då den minskar möjligheter till legitimt politiskt aktörskap för de individer och grupper som bedöms vara i ”riskzonen” för radikalisering.