dc.description.abstract | Att undersöka risker och skador i hem- och boendemiljöer för utsatta grupper i
samhället är angeläget och intressant. Samtidigt visar denna studie att det är komplext
och omfattande att studera riskutsatthet och skadeutbredning hos personer med olika
funktionsnedsättningar och kroniska sjukdomar. För en del personer innebär risker och
skador något som är återkommande och man kan därför tala om skadehistorik. Ett
exempel på detta är den fallhistorik som till exempel personer med Parkinsons sjukdom
tvingas hantera på olika vis. Det är också komplicerat att studera risker och skador hos
personer med olika funktionsnedsättningar och kroniska sjukdomar i och med att en
människa kan ha en eller flera funktionsnedsättningar och/eller kroniska sjukdomar.
Fokus i föreliggande rapport har varit att möta och lyssna på människans egna
upplevelser och erfarenheter av risker, rum och prevention i den egna hem- och
boendemiljön. Det är människans egna föreställningar och upplevelser som är det
centrala i undersökningen.
Under 8 månader har intervjuer ägt rum med totalt 65 personer inom olika målgrupper.
Dessa målgrupper har varit följande: rörelsenedsättningar, hörselnedsättningar,
synnedsättningar, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, osteoporos (benskörhet),
(Lundälv, 2018) förvärvade hjärnskador, cancersjukdomar, reumatiska sjukdomar och
Parkinsons sjukdom (PS). Det är ett rikligt och omfattande material som presenteras i
rapporten utifrån upplevda risker, skador och otrygghet. Men det är också en rapport
som lyfter upp och beskriver förutsättningar och villkor som skapar tryggheten i
rummen och som får människan att må bra samtidigt som riskerna reduceras.
Materialet kan dessutom ses som rikt då det spänner över flera olika generationer.
Generationsperspektivet i studien omfattar inte mindre än erfarenheter och upplevelser
hos människor i sex generationer. Det är inte en generationsstudie i den mening att
undersökningen fokuserat på generationsgemensamma drag eller uppfattningar.
Snarare kan studien som en generationsstudie utifrån olika livsfaser som
intervjupersonen befinner sig i.
Möten och intervjuer har genomförts i skilda miljöer såsom lokal vid universitetet, i
föreningslokalen eller i den intervjuades bostad. På så vis har såväl intervjuer som
observationer i hemmiljön kunnat göras. Totalt 65 personer (40 kvinnor och 25 män) i
åldrarna 20-90 år med olika funktionsnedsättningar och kroniska sjukdomar har
intervjuats om skador i hem- och boendemiljö i Västra Götaland i Sverige. Intervjuerna
ägde rum under perioden november 2016 till juni 2017.
En kort sammanfattning av resultatet visar att 53.8% (N=32) av intervjupersonerna
någon gång hade skadat sig i hem- och boendemiljön. Boendeformen utgjordes av
bostadsrätter (N=23), hyresrätter (N=22), villa/radhus (N=18) samt fritidshus (N=1)
och studentbostad (N=1). Det var vanligast att man hade skadat sig i köksmiljön eller i
badrum/toalett samt i hallen. Totalt 24 personer hade skadat sig i dessa tre miljöer. 8
personer hade skadat sig i yttre miljöer (balkong, entrétrappa eller uteplats). I
materialet förekom såväl fallolyckor som skärningar. De vanligaste personskadorna var
sårskador och blåmärken. Personer med reumatiska sjukdomar och Parkinsons sjukdom
hade skadat sig i störst utsträckning i hela materialet. 15 av 21 intervjupersoner med dessa sjukdomar hade skadat sig i den egna bostaden. Hälften av intervjupersonerna
(N=30) kände oro för att de skulle skada sig igen. Störst var oron hos kvinnorna där
ensamboendekvinnor upplevde störst oro för att riskeras skadas igen i sin bostad. Oron
för att skadas i bostaden var störst i de båda åldersgrupperna 20 - 40 år (54.5%) och 65-
79 år (53.8%). 27 av intervjupersonerna uppfattade att deras anhöriga var oroliga för
att de i framtiden ska skadas igen. Intervjupersonerna föreslog flera strategier för
skadereduktion. Personer med rörelsenedsättningar uppgav i störst utsträckning att
man inte kände sig trygg i bostaden. 6 av 10 upplevde otrygghet i hemmiljön. En
intervjuperson med rörelsenedsättning berättade om en copingstrategi (undvikande av
att ansöka om bostadsanpassning) som han använde för att inte riskera att få sin rätt till
assistans ifrågasatt eller indragen. Bra belysningspunkter i bostaden till exempel i
köksmiljö, hall, trappmiljö men även i den yttre miljön vid till exempel sophus föreslogs
som tänkbara åtgärder för att förebygga skador. Betydelsen att träffa andra personer i
funktionshinderorganisationer och patientföreningar och dela erfarenheter och råd om
säkerhet och trygghet har upplevts som betydelsefullt. | sv |