En inkluderande havsplanering? Fyra miljöorganisationers upplevelser av den nationella havsplaneringsprocessen

Abstract

2014 antog EU ett ramdirektiv vilket krävde av dess medlemsländer att upprätta havsplaner senast 2021. I Sverige leds arbetet av miljömyndigheten Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) vilka formulerat att berörda intressenter måste ges möjlighet att delta och bidra i planeringen. På grund av det miljöfokus havsplanerna ska grundas i kan miljöorganisationerna ses som en viktig intressent i processen. Tidigare forskning har dock visat att den sporadiska planeringen av havet som traditionellt förekommit ofta karaktäriserats av en exkludering av externa aktörer. Att forskning gällande mer omfattande havsplaneringsprocesser överlag, men framförallt kring den aktuella i Sverige, tycks vara begränsad kastar ljus på ett behov av att öka kunskapen på området. Syftet med studien är således att bidra till kunskap kring den nationella havsplaneringsprocessen som nu utförs i Sverige. Syftet uppnås genom att studera HaV:s ambition med havsplaneringens dialogprocess, denna process utformning, samt genom att lyfta fyra miljöorganisationers upplevelser av processen. Resultatet, som växt fram ur dokumentstudier och kvalitativa intervjuer med HaV och fyra miljöorganisationer, visar att processen framförallt involverat externa aktörer under processens avstämningsskeden och att planeringsmyndighetens ambition med dialogprocessen varit att stärka kunskapsunderlaget för havsplanerna samt att skapa förankring hos aktörerna. Resultatet visar också att miljöorganisationerna överlag upplevt processen som positiv men att samtliga av organisationerna lyfter problematik i något av avseendena inkludering, möjlighet till att påverka planförslagen och/eller havsplanering som koncept. Under diskussionen görs tolkningen att havsplaneringsprocessen framförallt fungerat i linje med kommunikativ planeringsteori men att den i vissa avseenden fått ge vika för en mer rationell planering