Kuratorns utmaning i evidensbaserad praktik - En studie om kuratorns arbete med barn som anhöriga inom cancervården

Abstract

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur kuratorer agerar när det finns barn som anhöriga till föräldrar med cancer. Datainsamling skedde via storydialogmetoden i en workshop. Arbetet lades upp på följande sätt. Ett bakgrundsavsnitt som beskrev kuratorns uppdrag inom hälso- och sjukvården. Problemformuleringen fokuserade på kuratorn arbete i den medicinska kontexten. Fem frågor togs upp: Hur får kuratorn uppdraget? Hur ser arbetsprocessen ut? Hur avslutar kuratorn sitt uppdrag? Hur hanterar kuratorn komplexiteten i uppdraget? Hur kan man se på kuratorns yrkesinsats utifrån evidens? Kuratorns uppdrag inom hälso- och sjukvård skisserades och följdes av en redogörelse av teoretiska ramverk som till exempel modern kristeori och orientering i livsvärlden. I ett metodkapitel presenterades uppsatsens arbetsprocess och inhämtning av data. Det inhämtade materialet presenterades med en analys utifrån tre teman: ”få uppdraget", ”genomföra uppdraget" och "samarbeta med andra aktörer”. Det inhämtade materialet diskuterades sedan med hänvisningar till den teoretiska ramen. Slutsatserna från detta arbete beskriver hur kuratorer, genom att arbeta utifrån hela kontexten, tillsammans med patienter och anhöriga definierar vad som behöver göras. Baserat på orientering i livsvärlden kan kuratorerna ställa frågor baserat på sin profession, kunskap och erfarenhet, samtidigt som man uppmärksammar barnens situation som anhöriga. Trots att kuratorer arbetar ensamma i allians med familjen, finns det fortfarande en röd tråd till deras kollegors yrkesutövning. Den viktigaste slutsatsen är att kuratorerna kan arbeta med evidensbaserade praktik genom att dela varandras berättelser och på så sätt stärka den komparativa konsistensen.