Att hjälpa till självförsörjning – ett socialsekreterarperspektiv

Abstract

Syftet med denna masteruppsats (15 hp) är att undersöka socialsekreterarnas bild av hur de kan medverka till att hjälpa den enskilde klienten till självförsörjning. Den första frågeställningen rör själva arbetet. Hur gör socialsekreterarna för att hjälpa individen till självförsörjning? Vilka strategier har de och vad saknar de? Den andra frågeställningen handlar om hur socialsekreterarna upplever sitt handlingsutrymme i detta arbete Som metod har jag använt fokusgruppsintervjuer med socialsekreterare i tre olika kommuner. Professionsteori och teori om människobehandlande organisationer används i analysen. Socialsekreteraruppdraget bygger på två huvudfunktioner - att utreda och besluta om ekonomiskt bistånd. - att hjälpa klienten till självförsörjning. Det första uppdraget är delvis regelstyrt. Det andra uppdraget har större inslag av behandlande karaktär (people-changing) och ställer därför andra krav på arbetet. Resultatet av fokusgruppsintervjuerna visar att socialsekreterarna betonar helhetssyn och barnperspektiv som viktiga vid bedömningen. Förhållningssätt och relation är viktiga komponenter i arbetet. De intervjuade beskriver olika roller i arbetet, t.ex. som samordnare De intervjuade anser att de har ett tillräckligt stort handlingsutrymme i sitt arbete En av slutsatserna är att tiden som resurs har betydelse för en rad faktorer som att etablera och behålla en relation, bedömning, utredning, uppföljning och samverkan och därmed för möjligheten att hjälpa klienten till självförsörjning.