| dc.description.abstract | Bakgrund: Begreppet extra anpassning fördes in i Skollagen (SFS 2010:800) 1 juli 2014 och syftar till att snabbt tillgodose elevens behov av stöd inom den ordinarie undervisningen. I detta ställs krav på skolan att anpassa och differentiera undervisningen för alla elever.
Syfte: Syftet är att undersöka och beskriva hur tre olika professionella grupper på två gymnasieskolor: rektor, specialpedagog och lärare beskriver stödinsatserna extra anpassningar och särskilt stöd samt att undersöka hur de beskriver att specialpedagogen används och kan användas i framtiden i arbetet med stödinsatserna.
• Hur beskriver rektor, specialpedagog och lärare innebörden i och organisering av extra anpassningar och särskilt stöd?
• Vilka möjligheter och hinder upplever rektor, specialpedagog och lärare i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd?
• Hur beskriver rektor, specialpedagog och lärare att specialpedagogen används och i framtiden kan användas i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd?
Metod: Studien har en kvalitativ ansats och metoden utgörs av halvstrukturerade
forskningsintervjuer, enligt Kvale och Brinkmann (2009) med fem respondenter, två rektorer, två lärare och en specialpedagog.
Teori: Studien utgår från Dahllöfs (1967) Ramfaktorteori, Bergs (2003) frirumsmodell och Scherps (2008) problembaserad skolutvecklingsteori (PBS).
Resultat: Innebörden i begreppet extra anpassning förstås på ett liknande sätt av samtliga respondenter, men gränsdragningen mellan extra anpassning och särskilt stöd ses som en svårighet. Respondenterna är positiva till extra anpassningar och ser möjligheter när elever ges samma förutsättningar inom klassens ram. En ökad arbetsbelastning och tidsbrist för ämnesläraren ses som hindrande faktorer. Specialpedagogen används på olika sätt till elevmöten och utredningar och som kombination av specialpedagog och speciallärare.
Respondenterna anser att den specialpedagogiska professionen är viktig och önskar i framtiden mer f | sv |
