Kvalitet i elevtexter Den systemisk-funktionella grammatikens potential att utforma kvalitetskriterier kopplat till betyg

Abstract

Det finns en efterfrågan på konkreta kvalitetskriterier för elevtexter som skulle kunna underlätta för lärare i bedömning och betygsättning. Avsikten med denna uppsats är därför att dels bidra till kunskap om hur kvalitetskriterier för elevtexter kan formuleras, dels pröva hur väl systemisk-funktionell grammatik fungerar för ändamålet. Utifrån tidigare forskning formuleras tre hypoteser som sedan driver arbetsprocessen framåt. Hypoteserna utgår ifrån att högbetygstexter, jämfört med lågbetygstexter, kan förväntas innehålla en högre grad av grammatiska metaforer samt de egenformulerade kriterierna abstrakta processer och komplexa deltagare.

För att pröva hypoteserna görs textanalyser av tre högbetygstexter och tre lågbetygstexter. Analysen behandlar fördelningen av processtyper, abstrakta skeenden och deltagarnas uppbyggnad med fokus på utbyggda nominalgrupper och grammatiska metaforer. En kvantifiering av dessa aspekter tillsammans med konkreta exempel från texterna används för att belysa kvalitativa språkliga drag.

Resultatet visar att enbart fördelningen av processtyper inte verkar kunna indikera någon kvalitet i texterna. I övriga analyser varierar resultat beroende på hur det ställs upp; utifrån den specifika provkontexten kan hypoteserna bekräftas då högbetygstexten genomgående ligger högre än lågbetygstexten i respektive prov, medan en uppställning oberoende av provkontext visar hur hypoteserna både kan bekräftas och falsifieras.

I diskussionen presenteras tre möjliga principiella förklaringar till utfallet: samtliga skribenter har redan tillägnat sig de undersökta aspekterna och kan därmed aktivt välja bort dem; kvaliteterna och bristerna kan ligga i andra dimensioner av texten; den avgörande kvalitetsskillnaden ligger inte i att kvalitetskriterierna förekommer, utan hur de utnyttjas i texten. Utifrån en diskussion om undersökningens validitet och reliabilitet konstateras att analysen av komplexa deltagare är mer pålitlig än analysen av abstrakta pro