Anpassningens dilemman. En studie om svensklärares resonemang kring anpassningar i litteraturundervisningen

Abstract

Syftet med undersökningen är att undersöka hur svensklärare resonerar kring anpassningar för elever i svårigheter och för elever i behov av mer utmanande uppgifter i litteraturundervisningen, samt vilka metoder lärarna använder i deras anpassningar. Genom att utgå från ett relationellt specialpedagogiskt perspektiv samt Judith Langers litteraturreceptionsteori har fem intervjuer med svensklärare på gymnasieskolan genomförts. Intervjuerna har efter transkriberingen tematiserats för att sortera informanternas svar i kategorier. Analysen resulterade i kategorierna: motivation, individanpassning, tid, fördjupning, bredd, metod och attityd. Lärarnas svar visar att elever i svårigheter behöver motiveras i större utsträckning än andra elevgrupper, samt att en individanpassning behöver ske för dem. När lärarna resonerar kring de elever som behöver mer utmanande uppgifter visar resultatet att lärarna inte har samma möjlighet att anpassa undervisningen för dem som för elever i svårigheter. Det menar lärarna beror på tidsbrist och att det saknas strategier för att möta den elevgruppen. De anpassningar som nämns för elever i behov av mer utmanande uppgifter är fler eller fördjupande uppgifter inom samma ämne. Lärarna utgår i första hand från ett kategoriskt perspektiv i sin analys av vem som är bäraren av de pedagogiska problemen. Resultatet visar att det finns utrymme att arbeta med elevernas föreställningsvärldar för att anpassa undervisningen för samtliga elevgrupper i undervisningen.