| dc.description.abstract | Abstract
Syfte: Att skapa en förståelse för hur fem kvinnor diagnostiserade med ADD upplevt sin gymnasietid och ta reda på vilka faktorer som varit problematiska samt främjande på vägen till att ta studenten.
Teori: Studien utgår ifrån en fenomenologisk ansats och den salutogenetiska modellen med KASAM samt de tre specialpedagogiska perspektiven med; det kategoriska-, det relationella samt dilemmaperspektivet.
Metod: Genomförande av semistrukturerade intervjuer med fem kvinnor i åldern 18-29 år diagnostiserade med ADD. Intervjuerna, som spelades in och sedan transkriberades, varade mellan 60 till 90 minuter.
Resultat: Att ta sig igenom gymnasieutbildningen har varit en utmaning på grund av funktionsnedsättningen som innebär, psykiska pålagringarna som kvinnorna bär med sig, samt skolans kunskapskrav som inte är anpassad till deras förmågor. Främjande faktorer har varit att ha fått en diagnos i tidig ålder, medicin, allians med personal i skolan, riktade anpassningar samt samtalsstöd.
Slutsats: Att upptäcka och sedan stödja flickor med ADD i tidig ålder minskar risken att drabbas av psykiska pålagringar samt ökar möjligheten att förstå sig själv och få stöd i att hitta strategier bland annat i skolan. Läroplanens kunskapskrav bör ses över i förhållande till förmågor och oförmågor hos personer med NPF. | sv |
