Körsång i skolan – en arena för utmaningar

Abstract

Föreliggande studie undersöker och problematiserar hur gymnasieelever talar om och därmed konstruerar skolämnet körsång. Studien har genomförts med en kvalitativ metod i form av tre fokusgruppsamtal med gymnasieelever på estetiska programmet med inriktning musik. Som vetenskapsteoretisk ansats har studien en socialkonstruktionistisk utgångspunkt och intervjuerna har analyserats med inspiration av diskurspsykologi där begreppen konstruktion, variation, funktion och effekt har använts.

I resultatet presenteras sex diskurser utifrån deltagarnas konstruktioner om skolämnet körsång. Samtliga fokusgrupper talade om körsång som glädje, mod och gemenskap där körsång visar sig bidra till en förstärkning av det egna självförtroendet samt till gemenskap i kören och nya vänkretsar. Fokusgrupperna talade även om körsång som skillnader i motivation och kunskapsnivå, vilket anses kan leda till konflikter i kören och bristande motivation. Resultatet visar vidare att körsång som ineffektiv undervisning handlar om långsamt repetitionsarbete som leder till bristande fokus och deltagarna framställer stämrepetitioner som ett effektivare alternativ. Resultatet visar även deltagarnas konstruktioner om könskodade stämmor där de talar om att felaktiga termer används, vilket kan exkludera elever. Vidare framkommer deltagarnas konstruktioner om disciplin och olika ledarstilar samt hur de påverkar lärandemiljön och eleverna i kören. Lärande i körerna konstrueras främst utifrån explicita musikaliska kunskaper som till exempel att sjunga efter noter och på gehör. Dock visar resultatet även en antydan till att implicita kunskaper produceras av deltagarna som till exempel övningsteknik och disciplin. Resultatet visar även att det finns variationer vad gäller de framställda diskurserna där vissa deltagare upprätthåller diskurserna medan andra utmanar dem.