En kompensatorisk litteraturundervisning? En intervjustudie om svensklärares legitimeringar av läsning och litteraturval för heterogena klassrum

Abstract

I en globaliserad värld blir skolors klassrum allt mer heterogena, vilket även gäller svenskämnet. I ämnesplanen för svenska på gymnasiet beskrivs hur läsning kan leda till förståelse av sig själv och andra samt öppna upp för nya perspektiv och tankesätt (Skolverket, 2011/2017). Således torde det i litteraturundervisningen finnas förutsättningar för elever med olika bakgrunder att mötas. Undersökningens syfte är att bidra med ökad kunskap om svensklärares resonemang kring legitimeringar av litteraturläsning och litteraturval med fokus på lärares arbete i heterogena klassrum där det finns flerspråkiga elever. Uppsatsens metod är en intervjustudie med sju lärare. Resultatet visar att elevernas läsvanor snarare än flerspråkighet påverkar lärarnas legitimeringar av läsning och litteraturval. Igenkänning är en viktig legitimering av urval eftersom det anses motiverande och intresseväckande. Enligt lärarna har läsningen en bildande funktion. Det kan antingen innebära litterär kunskap, kunskap om kulturarv eller att utveckla självreflexivitet. Ett övergripande kompensatoriskt perspektiv urskiljs vilket leder till ett ifrågasättande av Malmgrens (1996) ämneskonceptioner. Ett förslag på en kompletterande konception lyfts fram.