| dc.description.abstract | Abstract
Syfte: Syftet med vår studie var att undersöka på vilket sätt några svensklärare på högstadiet arbetar med och vilken erfarenhet de har av formativ bedömning i skrivprocessen avseende elever i skrivsvårigheter.
Teori: Studiens teoretiska ramverk utgörs av formativ bedömningsteori. Grundläggande är definitionen av formativ bedömning som bedömning för lärande samt de nyckelstrategier, nyckelprocesser och aktörsroller som ingår i teorimodellen. Centrala begrepp för studien är formativ bedömning, summativ bedömning, feedback, undervisningskontext och relationellt perspektiv.
Metod: Studien är kvalitativ och vi valde den semistrukturerade forskningsintervjun som metod för insamling av studiens empiri då vi intervjuade sex svensklärare som undervisar på högstadiet. Vi har utgått från en tematisk analysmodell vid bearbetning och analys av studiens empiri.
Resultat: Formativ bedömning ses som en process som äger rum i elevernas pågående arbete och är ett framgångsrikt arbetssätt för samtliga elever. I det formativa arbetet används modellerande verktyg samt självvärdering, lärar- och kamratrespons. Elever i skrivsvårigheter är i behov av tätare återkoppling av sin lärare under skrivprocessen, i direkt anslutning till pågående arbete. Denna återkoppling, i form av kortare delmål, sker oftast muntligt. För dessa elever förstärks även skriftlig respons muntligt. Det finns en tydlig medvetenhet kring vikten av att ta reda på elevers behov och vilka anpassningar som krävs för att de ska utvecklas vidare i sin skrivutveckling. Det efterfrågas möjligheter att inom organisationen skapa förutsättningar för tätare och mer flexibla kontakter med eleverna i skrivprocessen. Behovet av kompetensutveckling, både när det gäller läs- och skrivutveckling/svårigheter samt kring arbetet med formativ bedömning är tydligt. Det framkommer att behov av specifik kunskap behövs inom andra områden än bedömning för att formativ bedömning ska bli effektfull. Skolans organisation behöver ge | sv |
