| dc.description.abstract | Denna studie syftar till att få fördjupad kunskap i hur teaterlärare resonerar kring sin undervisning i förhållande till de konstnärliga och pedagogiska aspekterna av teaterämnet inom gymnasieskolan. Genom fem semistrukturerade intervjuer har datan samlats in. Med hjälp av fenomenografisk metodansats har datan analyserats och som teoretisk utgångspunkt används Polanyis teori om tyst kunskap.
I resultatet framkommer att teaterlärarna ständigt behöver balansera mellan det konstnärliga och pedagogiska, där ibland det konstnärliga och ibland det pedagogiska får större fokus. Beroende på läroprocessen och vad det är eleverna ska lära sig, gör lärarna didaktiska val när det pedagogiska eller konstnärliga får stå i förgrunden. Olika pedagogiska tillvägagångssätt framkommer i teaterlärarnas undervisning för att tillrättalägga för det konstnärliga arbetet. Att bygga tillit blir en pedagogisk grundförutsättning för det konstnärliga arbetet. En annan pedagogisk aspekt är hur lärarna skapar olika lärosituationer där eleverna får upplevelsen av att vara i något konstnärligt. Vidare lyfts olika former av verbaliserande, där de tysta aspekterna av teaterämnet på så vis synliggörs.
Studien konkluderar att den tysta kunskapen sätter annat ljus över pedagogiken såväl som på lärarprofessionen. Polanyis teori om den tysta kunskapen blir användbar i förståelsen av teaterundervisningen. När läraren förmår att komma åt även de oartikulerade delarna av teaterämnet, och tillsammans med eleverna befinna sig på okänd mark, kan undervisningen ses som en konstform, där det pedagogiska och konstnärliga inte behöver åtskiljas. | sv |
