”Här finns det inga barn i behov av stöd” - förskollärares syn på specialpedagogik och hur den tillämpas i praktiken

Abstract

I läroplanen står det som mål att i förskolan ska de barn som är i behov av stöd få den stöttning de är i behov av. Syftet med den här studien är att undersöka vilken erfarenhet förskollärare har av specialpedagogik och hur specialpedagogik tillämpas i verksamheten samt hur samarbetet ser ut mellan förskollärare och specialpedagog. Frågeställningarna bestod av; 1) Hur förhåller sig förskollärarna till specialpedagogik? 2) Hur tillämpas specialpedagogik i verksamheten? 3) Hur ser samarbetet ut med specialpedagog? Studien utgår från en kvalitativ metod, i form av intervjuer som spelades in. Intervjufrågorna utgick från frågeställningarna och fyra förskollärare intervjuades. De teoretiska utgångspunkterna som används i studien är det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (KoRP) samt det relationella perspektivet. Studien genomsyras av följande begrepp; miljö, delaktighet och empati. Resultat som framkom i studien kring förskollärares syn på delaktighet var, att alla barn får möjlighet till att delta i verksamheten utifrån sina egna förutsättningar och behov. Förskollärarna ansåg även att det var för lite kunskap kring ämnet specialpedagogik, där det också framkom att bilden av specialpedagogik hade ändrats under det aktiva yrkeslivet. Specialpedagogik uppfattades även vara direkt kopplat till enbart diagnoser. Det fanns en skillnad i behovet av resurs, i form av specialpedagog. Två av förskollärarna har ett samarbete med en specialpedagog medan två andra förskollärare ansåg att behovet inte fanns. Här nämndes även pengar som en viktig faktor.