Kännedom om kommunikation

Abstract

Denna uppsats syftar till att artikulera en problematisk spänning mellan informell mellanmänsklig kommunikation förstådd utifrån en vardaglig erfarenhet eller upplevelse av den, i förhållande till professionella praktikers och konsulters teoretiskt analytiska och vetenskapligt baserade förståelse för kommunikation. Med hjälp av fenomenologiskt, hermeneutiskt och existensfilosofiskt präglade tänkare analyseras ett empiriskt material bestående av läroböcker i organisationskommunikation samt praktiska handböcker som berör intern organisationskommunikation. Informell kommunikation är oregelbunden, ofta ickeverbal och präglas av subjektiva känslor samt lokal, kulturell och historisk kontext. Forskning visar att sådan kommunikation kan ge upphov till gemenskap, förtroende och förståelse samt frigörelse av kreativitet. Dessa värden, kommunikationens potential, urskiljes som avgörande inom disciplinen organisationskommunikation, och används som retoriska resurser i managementdiskursen, för att rättfärdiga behovet av expertis om kommunikation i organisationer. Expertisen tilhandahåller preskriptioner och modeller för hantering av och ingripanden i kommunikation för att frigöra potentialen. Uppsatsen argumenterar för att sådan formalisering och mobilisering får den paradoxala konsekvensen att kommunikationens potential snarare lamslås än frigörs, eftersom den är avhängig informell kommunikation. De dominerande ideologierna, scientistismen och kapitalistismen, premierar tillsammans kontroll över kunskap och handling via intellekt, kalkylering, strategi, teori och abstraktion. Detta gör att lokala, oregelbundna och känslomässiga aspekter enbart uppträder som problematiska faktorer att kontrollera eller ta in i beräkningen. Kunskap och handling oreflekterat och spontant sprungen ur informell kommunikation underordnas. Uppsatsen sluter sig till att människor i organisationer behöver kunna sätta tillit till den lokala, oregelbundna och praktiska kommunikationens förmåga att vägleda. Experters ingripanden i vardaglig kommunikation hindrar detta, vilket riskerar alienera människor från den naturliga vardagliga kommunikationen och som konsekvens från gemenskap, förtroende, trygghet, frihet och kreativitet. Eftersom uppsatsen gör just det som den kritiserar – försöker fånga det praktiska, lokala och känslomässiga på ett abstrakt och teoretiskt sätt, uppnås syftet bara i den mån varje enskild läsare kan se denna problematik.