Något som Bourdieu lyfter fram är problematiken med den kulturella och bildade miljön. Att denna miljö alltid använder en starkt kontextualiserad begreppsmiljö, ett kunskapskapital och ett tolkningsföreträde, vilken medvetet eller omedvetet fungerar som en effektiv vattengrav för att skapa en distans till allmänheten. Min förhoppning och tro är att denna avskärmade miljö kan brytas ner, om inte så, att tillfälliga öppningar kan skapas för att allmänheten, stadens medborgare, ska få tillgång och en inbjudan om att deltaga och närvara i denna isolerade miljö. Min uppfattning är att konstnärerna har verktygen för att bryta upp formerna gällande var och hur en konstnärlig gestaltning sker och samtidigt kunna föra en kamp som kan medverka till en minskning av sociala klyftor och utanförskap. Backpack vilar i kontexten och i ett soundscape av vardagens ljud, vardagens bestyr och mänskliga göranden. Dessa ljud kan brukas selektivt som material till att förvandla en plats, ett specifikt område, till att kunna framstå och upplevas som något annat, om så för en kort stund.