Vid de sceniska utbildningarna på Högskolan för scen och musik (tidigare Teater- och Operahögskolan) har YAT-undervisningen varit den rådande modellen för det sceniska arbetet; både skådespelare, operasångare och senare också musikalartister har arbetat enligt denna modell. Metoden har av många ansetts vara tidskrävande och väldigt omfattande, och har nu till stora delar ersatts av andra sätt att arbeta med det sceniska hantverket. Under min utbildning på åttiotalet fick jag en knapp och bristfällig undervisning i ämnet. Hösten 2017 ordnade HSM en fortbildning i Fördjupning av Laban-YAT-teknik som jag deltog i. Kursen var skräddarsydd för just oss som tidigare hade arbetat med metoden. Jag fick nu en noggrann och tydlig genomgång av det mesta i detta system. Särskilt delarna med de så kallade working-actions eller effort-actions som de också kallas, har alltid intresserat mig, både som operasångare och som sångpedagog. (De andra delarna - inner attitudes, externalized drives och negatives - är mera krävande att förstå och att använda upplever jag, och målet för mig var att hitta ett enkelt, kraftfullt och lätthanterligt verktyg som komplement i min sångundervisning). I denna del av Laban-YAT-systemet, som till största delen är sprungen ur dansteoretikern och koreografen Rudolf Labans tankar om Weight, Time, Space och Flow, jobbar man utifrån dessa working-actions (på svenska översatt till bearbetande handlingar). Genom att kombinera dessa olika parametrar uppstår åtta olika kvalitéer; Punching, Pressing, Slashing, Wringing, Dabbing, Gliding, Flicking, Floating. En rörelse, replik, fras eller en ton kan på så sätt få väldigt olika kvalité, kraft och innehåll. Både uttryck, dynamik, riktning och undertext kan snabbt förändras och skifta innehåll och karaktär. När det kommer till sång kan fonations-typen förändras, tekniken förbättras och uttrycket förmeras, fördjupas och förvaltas på ett nytt sätt. Också att skifta fokus från tekniska svårigheter och begränsningar till fokus på något annat, ett mera helhets-fokuserat perspektiv kan tjäna som en tydlig avledning från problemet eller begränsningen. För mig har kunskaperna och idéerna kring working-actions varit ett bra komplement i min undervisning som jag har velat dela vidare. I arbetet med sång- och instrumental-undervisning finns det många sätt att arbeta på. I den här presentationen ville jag visa något som för väldigt många musik-pedagoger är relativt okänt, nämligen Laban-YAT-tekniken. I min egen utbildning på 80-talet fick jag en bristfällig utbildning i Laban-YAT-teknik, men när HSM gjorde en fördjupningskurs förra året i ämnet, kunde jag befästa och fördjupa mina kunskaper. Stärkt av detta och ett stort utforskande i min egen undervisning, både före och efter kursen, beslöt jag att presentera principerna och mina erfarenheter på världens största musikpedagogik-konferens, ISME (International Society for Music Education). Intresset var stort från såväl dans- som musik-pedagoger, på både nybörjar- och avancerad nivå. Jag visade i presentation hur principerna kan appliceras på både teknik och interpretation och hur idéerna kan passa för såväl solosång, kör, instrumentalundervisning som orkesterspel. Genom praktiska övningar fick deltagarna själva också erfara hur snabbt och lätt förändrade klanger, utryck och variationer i dynamik kan uppnås med tillämpning av denna metod. Sen en tid tillbaka har jag också börjat använda denna modell, som en av tre interpretations-modeller, i mitt arbete med sångmetodik. Sångpedagog-studenter behöver tydliga och enkla redskap för att kunna lära ut interpretation och denna metod har visat sig vara matnyttig och mycket uppskattad. Jag hoppas att mitt arbete kring detta så småningom också ska kunna resultera i ett skriftligt sammanställt material. Tanken är att det ska vändas sig både till sångare och sångpedagoger.