Bedömning av anomi genom återberättande av rörlig bild - En pilotstudie

Abstract

Studiens syfte var att prova ut ett bedömningsinstrument på svenska för bedömning av anomi i sammanhängande tal genom återberättande av rörlig bild. Materialet bestod av händelseförlopp fördelade över tre stimuliuppsättningar. Pilotdata från 36 vuxna utan känd hjärnskada och tio vuxna med självupplevd anomi till följd av stroke transkriberades och analyserades kvantitativt. Resultatet visade att stimuliuppsättningarna var jämförbara avse-ende antal producerade verb men inte avseende antal producerade substantiv. Individer utan känd hjärnskada presterade signifikant bättre vid produktion av substantiv och verb än individer med anomi vilket indikerar att den undersökta stimuliuppsättningen hade konstruktvaliditet. Utveckling av analysmått, test-instruktioner och analysmanual skulle kunna öka instrumentets kapacitet att mäta subtila ordfinnandesvårigheter. Fler studier behövs för att undersöka instrumentets psykometriska egenskaper. En slutsats är att instrumentet bör utvecklas men kan användas inom forskning för att närma sig en mer verklig-hetsnära analys av hur substantiv och verb produceras i vardagen.