”FUCK ALLA LÄKARE! FUCK ALLA DOKTORER! ALLA LÄKEMEDEL! DET ÄR JU DET HÄR SOM GÖR ATT VI MÅR BRA!”. En kvalitativ fallstudie om att använda teater inom socialt arbete

Abstract

Denna studie handlar om att äga berättelsen om sig själv, om att frigöra resurser och mobilisera makt för att utsatta människor skall få tillgång till sina egna röster och kunna nyansera bilden av sig själva. Alla har förutfattade meningar om psykisk ohälsa och vad det innebär, men vem kan berätta om det bättre än den som själv har erfarenheten? Vem kan nyansera den allmänna bilden bättre än de som har sett mött alla dess sidor? Syftet med studien är att genom en fallstudie av ett kreativt projekt, beskriva och analysera hur teater kan användas som metod i socialt arbete. Det studerade projektet innebär att människor med psykisk ohälsa tillsammans med professionella kulturutövare skriver en musikal. Vi använde oss av kvalitativ metod och merparten av materialet utgår från sex semistrukturerade intervjuer som genomfördes med olika aktörer i projektet. En teoriram med fokus på frigörelse från förtryck samt en innehållsanalys applicerades på materialet, och resultatet redovisade drivkrafter hos projektets aktörer, metoder som användes i skapandet av föreställningsmanus samt hur aktörer beskrev att de påverkades av att delta. Projektet lyckades via kreativa metoder, med tyngdpunkten på teater, skapa erkännande, meningsfullhet och kompetensutveckling hos samtliga aktörskategorier. De kreativa aktiviteterna öppnade upp för flexibilitet och skapade möjlighet till deltagande för många individer i en stor och heterogen målgrupp. Framförallt tillhandahöll verksamheten en lustfylld miljö samtidigt som den gav möjlighet för individer att göra sin röst hörd och få chansen att nyansera och normalisera bilden av människor med psykisk ohälsa.