Hur kan en organisation utvecklas till att bli mer jämställd och hur kan ett sådant jämställdhetsarbete ske genom design och arekitektur? Det har varit utgångspunkten för forskningsprojektet FIRe. FIRe är en utveckling av forskningsprojektet Origo. Båda är finansierade av Vinnova. FIRe är ett forskningsprojekt med forskare från Högskolan i Halmstad, KTH och Göteborgs Universitet. Inom ramen för FIRe och den rapport viu skrivit om forskningsprojektet och dess resultat beskrivs och hur de normkritiska designkoncepten/diskussionsobjekten som togs fram i det tidigare projektet Origo har vidareutvecklats till normkreativa lösningar och potentiella innovationer. Av designkoncepten Brandlåset, Återhämtningsrummet och Skyddstoppen, som alla ingick i Origo, var det framförallt Återhämtningsrummet, som genom en normkreativ innovationsprocess utvecklades till en innovation/lösning redo för implementering i behovsägaren SBFF:s organisation men också för Carlstedt arkitekter (som var samarbetspartner) och andra räddningstjänster och arkitektkontor. Detta eftersom innovationen Social byggnorm är ett underlag som går att använda utanför projektets kontext. Även Skyddstoppen kom att ”paketeras om” genom den normkritiska innovationsprocessen, vilket resulterade i en underklädesuniform. Uppföljningar av de tester som gjorts av underklädesuniformen visar tydligt att brandmän - såväl kvinnor som män – önskar att denna utgjorde en standard inom förbundet. Även denna innovation är redo för implementering. Utvecklingen av brandlåset kom inte riktigt lika långt, men fick en ny ”förpackning” som ett pedagogiskt verktyg. När förutsättningar i form av tid och resurser finns bedöms detta verktyg ha en stor utvecklingspotential. Utifrån de signaler som kommit från SBFF skulle ett sådant verktyg kunna fylla en viktig funktion vid APT-möten och utbildningsinsatser som syftar till förändring. Utöver den resa som de tre normkritiska designkoncepten varit med om har projektet också resulterat i en betydande kunskapshöjning för de partner som deltagit i projektet. Såväl designkonceptens resa som kunskapshöjningen utgör delar i den innovationsmodell för normkritisk och normkreativ innovation som projektet testat och också vidareutvecklat. Denna innovationsmodell – som inte bör ses som ett ”facit” för hur normkritiska och normkreativa innovations- och utvecklingsprocesser bör se ut – kan förhoppningsvis inspirera andra till att se värdet av att förena innovation och design med normkritiska och normkreativa perspektiv. Bifogar PDF Social Byggnorm 18 samt slutrapport