dc.contributor.author | Tenfält, Maria | |
dc.date.accessioned | 2019-02-28T12:56:05Z | |
dc.date.available | 2019-02-28T12:56:05Z | |
dc.date.issued | 2019-02-28 | |
dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/59514 | |
dc.description.abstract | Bakgrund Böjsenskador i fingrarna är relativt vanligt förekommande på Sveriges
handkirurgiska kliniker. Orsaken är ofta en skärskada. En avskuren sena måste
sys ihop för att handen ska kunna användas i dagliga aktiviteter. Efter en
sensutur finns stor risk för sammanväxningar, vilket kan påverka finmotorik
och greppförmåga. Detta kan påverka hur dagliga aktiviteter och arbete kan
utföras. Träning för att motverka sammanväxningar påbörjas inom 72 timmar
enligt ett specifikt träningsprogram. Behandlingsmetoder som används är aktiv
eller passiv träning. Trots många studier finns ingen entydig evidens för vilken
behandlingsmetod som är effektivast vid böjsenskador. En systematisk
litteraturgenomgång, Health Technology Assesment Analysis (HTA-analys)
visade på behov av ytterligare studier. Dessutom saknas studier som utvärderar
aktivitetsförmåga vid aktiv och passiv träning.
Syfte Undersöka effekten på rörlighet, finmotorik och aktivitetsförmåga hos
patienter som tränat med aktiv träning efter böjsenskada zon I eller II i handen
jämfört med de som tränat passivt med gummiband enligt Silfverskiöld/May.
Metod RCT-studie som inkluderade 64 patienter mellan november 2013 och augusti
2017. Patienter randomiserades till aktiv träning eller passiv träning.
Föreliggande delstudie utvärderade effekten av rörlighet med goniometer,
finmotorik med Purdue pegboard och bimanuella aktiviteter med Abilhand vid
8 och 12 veckor.
Resultat Det fanns ingen statistisk signifikant skillnad mellan de båda
träningsregimerna vid 8 och 12 veckor med avseende på rörlighet, finmotorik
eller bimanuella aktiviteter. Däremot uppmättes statistisk signifikant
förbättring inom respektive grupp vid 8 och 12 veckor med avseende rörlighet,
finmotorik och bimanuella aktiviteter.
Slutsats Patienter som tränat enligt aktiv regim kan belasta och använda handen i större
utsträckning i dagliga aktiviteter vid 6 veckor jämfört med de som tränat med
passiv regim. Vilket skulle kunna betyda tidigare återgång till lättare
arbetsuppgifter. Dessutom kräver aktiv regim mindre vårdinsatser | sv |
dc.language.iso | swe | sv |
dc.subject | Flexor tendon injury, | sv |
dc.subject | early active motion | sv |
dc.subject | early passive motion | sv |
dc.subject | rehabilitation | sv |
dc.subject | outcome measure | sv |
dc.title | EFFEKTEN AV AKTIV ELLER PASSIV RÖRELSETRÄNING EFTER BÖJSENSKADA I HANDEN FÖR ATT ÅTERFÅ AKTIVITETSFÖRMÅGAN | sv |
dc.type | Text | |
dc.setspec.uppsok | Medicine | |
dc.type.uppsok | H1 | |
dc.contributor.department | Göteborgs universitet/Institutionen för neurovetenskap och fysiologi | swe |
dc.contributor.department | Gothenburg University/Institute of Neuroscience and Physiology | en |
dc.type.degree | Student essay | |