Lust och plåga

Abstract

Kvinnliga hämnare är vanligt förekommande i grekiska tragedier. I uppsatsen görs en analys av tre kvinnliga hämnare, Medea, Klytaimnestra och Elektra, vad avser deras känslor, drivkrafter, makt och agerande beträffande de hämndakter som de utför. Analysen tar sin utgångspunkt i psykologiska hämndteorier, dels Aristoteles teorikonstruktion och dels moderna teorier. Aristoteles teori och de moderna teorierna skiljer sig inte åt i något väsentligt avseende. Aristoteles kriterier för hämndbegär är att det är förenat med plåga, den lidna oförrätten skall innebära en ringaktning av någon lägre i rang gentemot någon som har högre rang, hämndfantasier är lustfyllda, hämnden måste kunna uppnås, förövaren måste förstå varför hämnden genomförs och hämnden återställer maktbalansen mellan offer och förövare. Slutsatsen i uppsatsen är att de kvinnliga hämnarna uppfyller samtliga kriterier med undantag av kriteriet att förövaren skall ha lägre status än offret för att hämndbegär skall uppstå. Även gudars inverkan på hämnarna liksom