| dc.description.abstract | De s.k. romanska språken är de indoeuropeiska språk som har sitt ursprung i latinet. ”Romanska språk” är även beteckningen på den akademiska disciplin i vilken de romanska språken och litteraturen från de romanska språkområdena studeras. Den akademiska utbildningen och forskningen i romanska språk i Sverige, eller, med andra ord, den svenska romanistiken, utgör ämnet för denna antologi. I den belyses delar av den svenska romanistikens historia samt viktiga tendenser i dagens utbildning och forskning i romanska språk i Sverige. Frågan om vad som idag, i ett svenskt högskolesammanhang, kännetecknar romanska språk som akademisk disciplin, ges en ingående behandling.
De 20-talet studier som samlats i antologin har författats av forskare verksamma vid lärosäten i Sverige och Norge. I boken anläggs ett övergripande metadisciplinärt perspektiv i den bemärkelsen att det är själva disciplinen romanska språk – eller någon aspekt av denna – som utgör studieföremålet. Utöver en introduktion och en avslutning innefattar volymen tre delar i vilka de olika studierna är grupperade. I bokens första del fokuseras den svenska romanistikens äldre historia, från ca. 1860 fram t.o.m. 1960-talet. Bokens andra del behandlar forskningens utveckling under de senaste 50-60 åren och dess aktuella tendenser. Den har gått från att vara inriktad mot ett fåtal forskningsfält – främst historiskt-komparativa studier och editionsfilologi – till att kännetecknas av en stor mångfald vad gäller ämnen, teorier och metoder. Forskningen har också gått mot en ökande specialisering, både vad gäller valet av språk som studeras och vad gäller inriktningen mot antingen språk- eller litteraturstudier. Bokens tredje del ägnas åt de akademiska utbildningarna och deras förändringar de senaste decennierna. Ett stort fokus har legat på de kommunikativa färdigheterna. På samma gång har det vetenskapliga innehållet i utbildningarna kommit att framhållas allt tydligare.
En akademisk disciplin är i mångt och mycket ett institutionellt fenomen. Samverkande institutionella och organisatoriska faktorer bidrar till att romanistiken existerar som disciplin och gemenskap i Sverige, något som belyses i antologins avslutning. | sv |
