| dc.contributor.author | Lindqvist, Arvid | |
| dc.date.accessioned | 2019-12-30T13:13:39Z | |
| dc.date.available | 2019-12-30T13:13:39Z | |
| dc.date.issued | 2019-12-30 | |
| dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/62919 | |
| dc.description | Populärvetenskaplig sammanfattning
Elakartade gliom hos äldre patienter
Gliom är den vanligaste hjärntumörsformen i Sverige. Den har en mycket hög dödlighet och
eftersom det är relativt många unga patienter som drabbas så är det den cancerform som
resulterar i mest förlorade levnadsår. Gliom av grad II och grad III är elakartade tumörer som
växer infiltrativt och relativt långsamt inuti den normala hjärnvävnaden innan de omvandlas
till den mest elakartade tumörformen, glioblastom (grad IV) och resulterar i död.
Symptomen vid gliom beror på tumörens lokal inuti hjärnan samt dess storlek och växtsätt.
Ett epileptiskt anfall är det vanligaste symptomet som patienterna debuterar med innan man
kan upptäcka tumören med hjälp av magnetkameraundersökning. Behandlingen utgörs av
kirurgi, strålning och cellgifter i olika kombinationer. Behandling syftar till förlänga
överlevnaden med så bibehållen livskvalitet som möjligt.
Eftersom gliom är så förknippat med unga patienter så finns det sparsamt med forskning som
har inriktat sig på gliom hos äldre patienter, denna studie syftade därför till att undersöka hur
denna aggressiva hjärntumörsform och hur dess behandling skiljer sig mellan unga och äldre
patienter.
Studien visade att äldre patienter debuterar med andra symptom än yngre patienter, vi såg att
äldre patienter oftare drabbas av rörelsenedsättningar och kognitiva nedsättningar medans det
var vanligare med endast epileptiska anfall hos yngre patienter.
Det framkom en del skillnader i hur de äldre och yngre patienterna behandlades, man såg
bland annat att äldre patienter mer sällan fick sin tumör bortopererad utan fick istället oftare
endast genomgå ett vävnadsprov jämfört med yngre patienter. Hos de patienter som fick sin
tumör bortopererad såg man också att man använde sig av vakenkirurgiska ingrepp bland
äldre betydligt mer sällan. Vakenkirurgi är en resursintensiv teknik där patienten är vid
medvetande och samarbetar med kirurgen som därmed kan skära ut maximal tumörstorlek
utan att orsaka skador på viktiga delar av hjärnan.
Överlevnaden var betydligt sämre i den äldre gruppen, 20 månader efter patienterna hade
blivit opererade så levde endast 60% av patienterna i den äldre gruppen jämfört med 90% i
den yngre gruppen. Beror nu detta på att äldre patienter får sämre vård och opereras sämre?
Sanningen är troligen mer komplicerade än så och den verkliga orsaken till att äldre patienter
överlever kortare och handläggs annorlunda beror sannolikt på underliggande skillnader i hur
tumörerna beter sig biologiskt. Ett av de intressantaste fynden i denna studie var att när man
testade tumörerna för markörer med underliggande DNA-mutationer så fann man att äldre
patienter hade mer aggressiva tumörer. Denna studie kunde ännu inte redovisa exakta lokaler
för tumörerna men en del ledtrådar såsom vilka symptom patienterna hade kan tala för att
äldre patienter kan ha sin tumör på mer svåropererade platser. Sammanfattningsvis så har
äldre patienter annorlunda tumörer och på grund av detta erbjuds äldre annorlunda behandling
då det anses inte kunna dra nytta av för aggressiv behandling. | sv |
| dc.description.abstract | Abstract: Diffuse low-grade glioma and anaplastic glioma in the elderly
Introduction: Lower-grade glioma (WHO grade II and III) are malignant brain tumours that
grow infiltratively and eventually transform into glioblastoma (grade IV) resulting in death. A
negative prognostic marker following lower-grade glioma diagnosis is old age, but its
covariance with other known prognostic factors and tumour biology remains elusive. In
addition, impaired outcome following glioma diagnosis in the elderly may also be due to
“ageism”, where older patients receive suboptimal care.
Objective: Study differences in tumour characteristics, symptomatology, patterns of care and
outcome in older and younger patients with lower-grade glioma.
Methods: We studied 69 patients (>50 years, older cohort) and 90 patients (18-50 years,
younger cohort) with histopathological diagnosis of lower-grade glioma between 2010-2016
at Sahlgrenska University Hospital.
Results: Older patients presented more often with cognitive deficits (21.7% vs 6.7 %, p=
0.005) and focal deficits (37.7% vs 22.2%, p=0.033). They were more often biopsied and less
often underwent resection compared to young patients (37.7% vs 14.4%, p=0.001) and their
disease-specific survival were significantly impaired (p<0.001). Our preliminary findings
suggests differences in the patterns of underlying mutations between the groups, with more
IDH-wildtype lower-grade gliomas in the older group (p=0.011).
Conclusion: The impaired survival in elderly patients were probable due to a combination of
negative prognostic factors, but where tumour biology presumably were of major importance. | sv |
| dc.language.iso | eng | sv |
| dc.title | Diffuse low-grade glioma and anaplastic glioma in the elderly | sv |
| dc.type | Text | |
| dc.setspec.uppsok | Medicine | |
| dc.contributor.department | University of Gothenburg / Institute of Medicine | eng |
| dc.contributor.department | Göteborgs universitet / Institutionen för medicin | swe |
| dc.type.degree | Student essay | |
