TVÅNG INOM LSS En kvalitativ intervjustudie om stödassistenters upplevelser och erfarenheter av tvång på LSS-boende

Abstract

Tvång och begränsningar är en del av vardagen i många olika vård och omsorgsverksamheter, samtidigt som det saknar lagligt stöd annat än vid enskilda ingripanden när en brukare är i akut fara. Vi har intervjuat sex stödassistenter från ett LSS-boende för att utveckla en bättre förståelse om varför de använder tvång i sin verksamhet. Utefter dessa intervjuer har vi genomfört en tematisk analys där vi har funnit mönster i intervjumaterialet och låtit detta bli styrande för ämnen vi tar upp och för hur vårt slutgiltiga syfte och våra frågeställningar formulerats. Resultatet kom att delas upp i tre teman: vad är tvång, perspektiv på tvång och att jobba tillsammans. Det första presenterar en osäkerhet om exakt vart gränsen för tvång går. Personalen förespråkade kring fysiskt tvång att de borde få hålla brukaren i en så kallad stödjande åtgärd utan att det anses som tvång, men däremot inte hålla fast med kraft så att brukarens rörlighet förhindras. Perspektiv på tvång lyfter att ingen personal tycker att tvång är ett positivt fenomen, men att många ser det som nödvändigt för att skydda brukaren utefter att hen inte alltid bedöms kunna avgöra sitt eget bästa. Att jobba tillsammans lyfter personalens uppfattning om att skilda åsikter kring tvång kan göra det svårt att samarbeta, men att ett fungerande samarbete är en nyckel i ett fungerande arbete kring tvång och skapar ett bättre arbetsklimat. I analysen har vi diskuterat att stödassistenter jobbar under ett regelverk som ofta kan försvåra beslutsfattande, men att de samtidigt inte i första hand tar besluten utefter regelverk. Istället grundar de sina beslut om att använda tvång på vad de anser bäst för brukaren. Flera vård- och omsorgsyrken innehåller ambitioner om att minska tvångsanvändandet och utefter förståelsen att tvång motiveras genom brukarens bästa blir det enligt oss mindre viktigt att diskutera åtgärders lagenlighet och mer viktigt att diskutera vilka konsekvenser som kan drabba brukaren genom att den utsätts för tvång, jämfört med nyttan i att den skyddas mot att ta dåliga beslut.