Den norska författaren Erlend Loe debuterade 1993 med romanen Tatt av kvinnen (på svenska Blåst) och gjorde strax därefter ett internationellt genombrott med romanen Naiv. Super. Sedan debuten har han i dag (2019) gett ut mer än 25 böcker, såväl barnböcker som romaner för vuxna; 19 av böckerna finns i svensk översättning, 17 av dem i översättning av Lotta Eklund. Det är alltså med stor kännedom om författarskapets tematiska, språkliga och genremässiga framväxt, särart och förändring jag tagit mig an översättningsarbetet av denna hans nya roman Dyrene I Afrika (på Svenska Djuren I Afrika). Tre element finns alltid närvarandra i det Loe har skrivit: Samtidskritik; Humor; Människans (tafatta och ofta missriktade) strävan efter kärlek och samhörighet, och efter att göra skillnad. I Djuren i Afrika finns samhällskritiken gestaltad genom skildringen av 5 privatpersoner (4 män och en kvinna, vita, medelålders, medelklasspersoner i samtidens Oslo) som bestämmer sig för att tillsammans försöka stoppa människans rovdrift på naturen, i synnerhet på de vilda djuren. Humorn präglar läsningen, såväl genom Loes språklig ekvilibrism och vänliga barnsligheter, som genom ren kvickhet och helgalna utsagor. Att översätta innebär därför en nogsam och varlig kalibrering vad gäller drastiska och humoristiska ordval (varken för slangingt, för byråkratiskt eller ytligt) och tankesprång, klanglig och rytmisk korrespondens med innehållets grovt generaliserande vansinnigheter. I Djuren i Afrika tänjer Loe mer på gestaltningen av begärens moraliska implikationer än i kanske någon annan bok. Här står människans rovdrift på naturen i centrum, och om den skulle kunna uttryckas i utropet Fuck Nature, är Loes roman en bokstavlig gestaltning av denna i-världens girighet. Med en så till ytterlighet karikerad metaforik som den här romanens intrig hanterar, har översättningsarbetet för mig gällt att översättningen varken ska skygga för de tematiska obehag som romanen vill gestalta, eller driva humorn i ordval eller satsbyggnad så långt att de “lossar” från det allvarliga, becksvarta underlaget. Det handlar också om att våga bevara originalets möjliga sprickbildningar in mot vita fält av fördomar få stå kvar.