Den norska samtida författaren Lars Mytting har genom sina två tidigare stort uppmärksammade böcker, fackboken Ved resp. romanen Simma med de drunknade, bland annat gjort sig känd för ingående kunskaper om och intressanta beskrivningar av trä, trähantverk och trähanteringens historia och nutid. I denna hans senste roman, Systerklockorna, fördjupas trähantverkshistorien genom berättelsen om en norsk stavkyrka och dess särart och bakgrund. Romanen är en mustig skröna som utspelar sig i en liten bygd i Gudbrandsdalen under 1880-talet. Här ryms förutom faschinerande beskrivningar av stavkyrkor även kärlek, ond bråd död, fattigdom, invandring, vidskeplighet, medicinska och tekniska genombrott, religion, tysk imperialism, kvinnors utsatthet, och annat. I översättningsarbetet har en utmaning legat i att sätta sig in i, och med en klangligt motsvarande språkdräkt finna svenska facktermer inom trä- och trähantering, arkitektur etc . Men en utmaning har också varit att till denna romantiska skildring av en landsbygds historia, utveckling och brytningstid finna ett uttryckssätt som är tillräckligt romantiskt för att följa originalets, men som ändå söker undvika den exotism som såväl historiska skildringar som lantlig geografi och historia riskerar att hamna i.