| dc.description.abstract | Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur man som slöjdlärare kan arbeta med elever i behov av särskilt stöd och deras åtgärdsprogram. Studien utgick ifrån följande två frågeställningar:
- Hur arbetar slöjdlärare med att applicera åtgärdsprogram i deras ordinarie undervisning?
- Hur påverkar arbetet med elever i behov av särskilt stöd övriga elever i slöjden?
Som teoretisk utgångspunkt för arbetet användes specialpedagogiska perspektiv. En kvalitativ studie genomfördes med semistrukturerade intervjuer där fyra yrkesverksamma slöjdlärare från tre olika skolor medverkade.
I rapporten från undersökningen presenteras en redogörelse av begreppet elever i behov av särskilt stöd, samt de bestämmelser som finns kring dessa elever framskrivna i skollag, läroplan, samt Skolverkets publikation Allmänna råd för arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram.
Resultatet av studien kategoriserades efter fem specialpedagogiska perspektiv: individperspektivet, organisations- och systemperspektivet, relationella perspektivet, det kompensatoriska perspektivet och dilemmaperspektivet. Genom dessa kategoriseringar framkom i studien flera olika infallsvinklar till arbetet med elever i behov av särskilt stöd, som till exempel: relationer, tillgång till resurser av olika slag, kunskap och bakgrundsinformation. Det som enligt de deltagande slöjdlärarna ansågs som den viktigaste komponenten för att lyckas i arbetet med elever i behov av särskilt stöd var relationen till eleven, detta var enligt en av lärarna ”nästan a och o”. | sv |
