“Man vill absolut inte ta bort ett uttryck som är grymt!” En kvalitativ intervjustudie om sångpedagogers syn på röstvård och sångteknik i relation till elevers röstideal.

Abstract

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur verksamma sångpedagoger resonerar kring undervisning av sångteknik och röstvård i relation till sina elevers röstideal. Studien är av kvalitativ karaktär och har genomförts genom semistrukturerade intervjuer med fem informanter. Studien utgår från forskningsfrågorna: 1. Hur beskriver informanterna att de arbetar med skonsam sångteknik och röstvård i sin undervisning? 2. Hur resonerar informanterna kring sångligt lärande och elevers röstideal? Studien tar sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv på lärande där begreppen kulturella redskap, appropriering, mediering, proximal utvecklingszon och scaffolding är relevanta för studiens analys och diskussion.

Resultatet visar att sångundervisning är en mångfacetterad praktik som kräver att sångpedagoger besitter en bred sångteknisk kunskap för att kunna matcha sina elevers många olika musikaliska preferenser. Studien visar att det i vissa fall finns motsättningar mellan sångelevers röstideal och en god röstanvändning i sång och tal vilket kan orsaka röstproblem. I studien uppdagas att sångpedagoger saknar redskap för att arbeta med skadade röster och att förebygga röstproblem. Vidare indikerar studien att det saknas en gemensam terminologi för sångmetodik som berör icke-klassiska sångtekniker vilket kan leda till förvirring för såväl sångpedagoger som sångelever.