Föräldrars delaktighet En studie av terapeuters syn på föräldrars delaktighet inom hälso- och sjukvårdens primärvård

Abstract

Syftet med studien var att undersöka och beskriva terapeuters erfarenheter, tankar och inställning till föräldrars delaktighet i barn och ungdomars behandling. Frågeställningar var; att undersöka när och varför terapeuterna anser att föräldrar skall göras delaktiga; att undersöka, beskriva och försöka förstå terapeuternas delaktighetsskapande process och vilka utmaningar de erfarit i samband med detta, samt utforska förslag på utvecklingsområden. Studien är kvalitativ och omfattar intervjuer med sju terapeuter som arbetar med barn, unga och föräldrar, inom Hälso- och sjukvårdens primärvård. Studien resultat visade att terapeuterna har en positiv inställning till föräldrars delaktighet. Föräldrars delaktighet i form av aktiva medskapande i behandlingen ses som den viktigaste aspekten. Att stärka föräldrarnas egna förmågor ses därför som en viktig del av behandlingen. Studiens slutsats är att föräldrar alltid skall göras delaktiga i barnets behandling. Föräldrars närvaro i rummet och aktiva deltagande i behandlingen har däremot visat sig kunna variera beroende på barnets ålder. Studien drar även slutsatsen att föräldrar skall göras delaktiga därför att de är en resurs i behandlingen. De uppfattas även vare en förutsättning för vårdens genomförande och bidrar till en effektivare vård. En annan slutsats är att det inte är lagar och styrdokument som motiverar terapeuterna till att gör föräldrar delaktiga. Motivet är i stället ett systemteoretisk synsätt. Studiens slutsats är även att terapeuterna aktivt verkar för att skapa delaktighet. Detta sker genom att föräldrarna bjuds in och motiveras till delaktighet. Genom dialog och genom att lyssna på föräldrarna, har terapeuterna som mål att skapa en relation, en allians och ett partnerskap som främjar och understödjer delaktighet och medskapande av vården. Studien drar också slutsatsen att de största utmaningarna är föräldrar med egna psykiska eller psykosociala problem. Olika institutionella hinder, främst tidsramar och metodbegränsningar upplevs också utgöra hinder för delaktighetsskapandet. Studiens drar även slutsatsen att terapeuterna önskar utveckla det delaktighetskapande arbetet genom att arbeta mer systemteoretiskt och genom ökad teamsamverkan. Studien visar att det finns ett behov av mer forskning om den delaktighets skapande processen