| dc.contributor.author | Einarsson, Freyr | |
| dc.date.accessioned | 2020-04-29T11:05:11Z | |
| dc.date.available | 2020-04-29T11:05:11Z | |
| dc.date.issued | 2020-04-29 | |
| dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/64178 | |
| dc.description | Propp i lungan (lungemboli) är den tredje vanligaste hjärt- och kärlrelaterade dödsorsaken i västvärlden, och uppskattas ligga bakom 5-10% av alla dödsfall som sker inom sluten sjukhusvård. Traditionellt sett så har de flesta patienterna med lungemboli behandlats med blodförtunnande läkemedel, men eftersom vissa anses ha för stor blödningsrisk, eller inte svarar på den mediciniska behandlingen, har man utvecklat och mer frekvent börjat tillämpa andra behandlingssätt vid lungemboli. Dessa alternativa behandlingssätt innefattar framförallt kirurgi och kateterledd behandling.
2013 införde man på Sahlgrenska Universitetssjukhus en behandlingsalgoritm för patienter med en allvarlig typ av lungemboli, där hjärtat och blodcirkulationen är påverkad. I denna algoritm ingår kateterledd behandling som en del i ledet när patienter anses ha för hög blödningsrisk för blodförtunnande läkemedel, eller när dessa läkemedel inte har tillräcklig effekt. Sedan man införde denna algoritm på Sahlgrenska har ett 20-tal patienter behandlats med kateterintervention. Det denna studien har undersökt är om det finns någon skillnad i behandlingseffekt hos dessa patienter som fått kateterintervention, jämfört med en kontrollgrupp bestående av liknande patienter som vårdats innan man regelbundet utförde kateterbehandling, och som istället behandlats med blodförtunnande läkemedel.
Det vi såg var att den kateterledda behandlingen var lika bra som läkemedelsbehandling när det kom till överlevnad, då 59% av patienterna som behandlats med kateter hade överlevt efter 90 dagar, jämfört med 61% hos de som behandlats med läkemedel. Analyser visade att det inte var någon statistisk skillnad på dessa siffror.
Vidare så såg vi att den kateterledda behandlingen var mer effektiv i att snabbt minska belastningen på hjärtat, som skulle kunna hindra ytterligare förfall i vissa patienters hälsa. Då detta var en så kallad retrospektiv studie, där man studerar patienter i efterhand, så har det en inneboende lägre beviskvalitet än andra typer av studier, där man följer patienter framåt i tiden (s.k. prospektiva studier). Eftersom man såg i den här studien att det var säkert att behandla patienter med kateterledd behandling, kan man nu berättiga att göra prospektiva studier för att bättre undersöka vad det finns för eventuella fördelar och nackdelar med denna typ av behandling, och för vilka patienter den bäst lämpar sig att ta till. | sv |
| dc.description.abstract | Abstract
Background: Intravenous (iv) thrombolysis is the primary treatment for high-risk pulmonary embolism (PE), but in recent years, catheter-directed interventions (CDI) has emerged as an alternative in patients with contraindications to thrombolysis. Although meta-analyses of CDI have reported high rates of clinical success combined with a low risk of serious adverse events, there is considerable variation in techniques, and very few studies are controlled or randomized. The Sahlgrenska University Hospital introduced CDI a few years ago, and there was a need for evaluation of the results of this treatment.
Aims: To evaluate the outcome and effectiveness of the CDI method applied for PE at the Sahlgrenska University Hospital in terms of survival and reduction of right ventricle dilation.
Methods: Retrospective study of patients with high-risk PE and contraindication(s) for systemic thrombolysis. We included patients from July 2013, when CDI was introduced, to
December 2018. The control cohort consisted of patients from 2006 to 2013, before CDI was introduced, who fulfilled the inclusion criteria but received either heparin or iv thrombolysis.
Results: Ninety-day survival was 59% in the CDI group (n=22) and 61% in the control group (n=23). In a linear mixed model, with adjustment for timing of pre- and post-treatment imaging, the decrease of right ventricle/left ventricle (RV/LV) ratio was 0.4 units higher per 24 hours in the CDI group (p=0.007).
Conclusions: In this retrospective observational study of patients with high-risk PE and contraindication to thrombolysis, treatment with CDI was as effective as treatment with anticoagulation (or iv thrombolysis) with regards to survival. Moreover, CDI resulted in
faster resolution of RV dilation. The latter is to be interpreted with caution since the patients in the CDI group had higher pre-treatment RV/LV ratios. | sv |
| dc.language.iso | eng | sv |
| dc.subject | high-risk pulmonary embolism, catheter-directed interventions, thrombolysis, anticoagulation, AngioJet. | sv |
| dc.title | Catheter-directed interventions in patients with high-risk pulmonary embolism and contraindication to systemic thrombolysis | sv |
| dc.title.alternative | Kateterbehandling av högrisk lungemboli hos patienter med ökad blödningsrisk | sv |
| dc.type | Text | |
| dc.setspec.uppsok | Medicine | |
| dc.contributor.department | University of Gothenburg / Institute of Medicine | eng |
| dc.contributor.department | Göteborgs universitet / Institutionen för medicin | swe |
| dc.type.degree | Student essay | |
