Vägen mot ökad transporteffektivitet - En studie om hur ökad transporteffektivitet kan möjliggöra för transportköpare inom byggsektorn att minska sin miljöpåverkan

Abstract

Vägtransporter är det dominerande transportslaget i Sverige och dessa transporter ökar i antal. Utsläpp från lastbilstransporter bidrar till den globala uppvärmningen och som en följd av den ökade miljömedvetenheten har ett ökat tryck uppstått på företag för att de skall bidra till förbättring. Ett sätt att minska transporternas negativa miljöpåverkan är att öka transporteffektiviteten och transporteffektiviteten handlar om att nyttja sina resurser på ett effektivare sätt. Byggsektorn är resursintensiv och står för närmare en femtedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Det saknas både tillräcklig kunskap och standardiserade verktyg för mätningar för att kunna minska branschens miljöpåverkan. Uppsatsens syfte är att undersöka hur KPIer och digitala hjälpmedel kan fungera som verktyg för att öka transporteffektiviteten inom byggbranschen med målet att minska branschens miljöpåverkan. Inledningsvis genomfördes en litteratursammanställning som mynnade ut i en teoridel, därefter genomfördes elva kvalitativa intervjuer med transportinköpare från några av de största bygg- och anläggningsföretagen i Sverige. Intervjuerna analyserades mot teorin och indelades i grupper beroende på företagens omsättningsstorlek och verksamhet. Av analysen framkom att potentiella kostnadsbesparingar var möjligt om transportköparen ökade sin transporteffektivitet, vilket också bidrog till en minskad miljöpåverkan. Däremot fanns en avvägning mellan förbättrat miljöarbete och bibehållen konkurrenskraft, samt att tillräcklig kunskap om vad transporternas miljöpåverkan ofta saknades. Analysen pekade på att KPIerna inte var tillräckligt förankrade i de olika företagen för att bidra till en ökad transporteffektivitet. Avsaknaden av tillförlitlig och rättvisande data var stor och utan relevant data är prestationsmätning och således effektivisering inte möjligt. Digitaliseringsnivån i kombination med slutkundens krav var ett hinder för att välja och följa upp KPIer. Företagen lät ofta slutkunden välja KPIer, vilket påverkade deras möjlighet att själva minska sin miljöpåverkan. Framkom att de största företagen sett till omsättningsstorlek var de mest digitaliserade och att digitalseringsgraden avtog ju mindre företagen var sett till omsättningsstorlek. De digitala verktygen var av yttersta vikt eftersom de möjliggör informationsdelning som kan användas för att öka transporteffektiviteten. Vi drar slutsatsen att företag inte kan nyttja KPIer fullt ut utan digitala hjälpmedel och att digitala hjälpmedel är verkningslösa om den digitala acceptansen inte ökar inom branschen. Transportköparna bör förbättra förståelsen för det arbete som krävs för att öka effektiviteten och hur de beslut som fattas på strategisk nivå begränsar handlingar till effektivisering på lägre nivå i organisationen. Nuvarande förklaringsmodeller om beslutskedjor för strukturella förändringar behöver utvidgas så att även ett effektivt supply chain managementsystem inkorporeras. Övriga intressenter bör inkluderas för att få hela försörjningskedjan att gå mot gemensamma mål om minskad miljöpåverkan.