Palsar i Vissátvuopmi: Kartering och klassificering utifrån DEM-raster

Abstract

Palsar är torvkullar med en kärna av permafrost som förekommer i subarktiska miljöer med diskontinuerlig permafrost. Palsarna är mycket känsliga för klimatförändringar och har minskat snabbt till följd av den globala uppvärmningen, med bland annat tinande permafrost och förändrade livsmiljöer för växter, djur och människor som följd. Subarktiska torvområden är en stor kolsänka som riskerar att omvandlas till en kolkälla om permafrosten smälter med en mängd feedbackmekanismer som kan ha förödande konsekvenser för ekosystem, biologisk mångfald och samhälle. Det finns olika typer av palsar; kupolpals, åspals, strängpals, palsplatå och palskomplex, och tidigare studier indikerar att olika typer av palsar degraderas i olika takt. Syftet med denna studie är att kartera och klassificera palsar i Sveriges största sammanhängande palsmyr – Vissátvuopmi, för att öka förståelsen för förekomst och utbredning av olika typer av palsar. Kartering görs i Esri ArcMap och klassificeringen utgår ifrån Richard Åhmans avhandling varifrån den vidareutvecklas utifrån längd och bredd samt interna höjdvariationer (Range) för att ge en mer detaljerad bild av form, topografi och nedbrytning. Resultatet av karteringen visar att palskomplex utgör den största delen (63,4% eller 2 205 842 m2) av myrens palsar medan solitära palsplatåer utgör 34,4% eller 1 197 509 m2 av palsarna. Palskomplexen är främst lokaliserade i de centrala delarna av myren, medan solitära palsplatåer främst förekommer i utkanten av myren, nedanför branta sluttningar. Det senare kan förklaras av topografi då snö kan ackumuleras längs sluttningarna i dalgångens kant, medan de flackare ytorna centralt på myren är mer utsatta för vind som tar bort snötäcket. En linjär regressionsanalys visar på ett statistiskt signifikant (p<0,05) samband mellan palsplatåernas form (längd dividerat med bredd) och höjd över havet. Jämfört med andra studier är palsmyren i Vissátvuopmi unik i det hänseende att palskomplex och palsplatåer utgör en väldigt stor del av myren, vilket inte har varit fallet i andra studier i Fennoscandia. Hydrologiska mönster på myren har inte kunnat klargöras här, och skulle behöva studeras ytterligare. Vidare studier på palsförekomst och -morfologi i förhållande till klimatförändringar kan bidra till ytterligare förståelse för hur snabbt degraderingen av palsar sker.